Day 14 - A movie that no one would expect you to love

2014-04-06 | 21:18:00
 
 
Jag tror inte att andra skulle tycka att det är konstigt att jag tycker att The Green Mile är en riktigt bra film. Något de dock inte skulle vänta sig är att jag såg denna för första gången när jag gick på mellanstadiet och tyckte om den redan då. Det är kanske rätt så oväntat att en 10-, 11- eller 12-åring tycker om en sådan typ av film. Den är trots allt rätt otäck och obehaglig, egentligen. Frågan är om jag kanske inte blev lika påverkad då som jag skulle bli nu, eftersom jag inte helt förstod allvaret då eller något. Eller så kan jag tänka mig in i det hela mycket bättre nu bara. Kanske är det en blandning av båda delarna.

Denna filmen hör däremot inte till de som jag älskar, den är mycket bra, men älskar den gör jag nog inte. Men jag vill faktiskt minnas att den hörde till en av "favorit"filmerna ett tag när jag var yngre. Jag har till och med sett den mer än en gång. Om någon inte har sett den rekommenderar jag faktiskt att se den! Den kanske är smått orealistisk på sina ställen, men den är väldigt fin ändå. Den stora svarta mannen är så missförstådd för att han är så stor, men egentligen är han så hemskt renhjärtad och bräcklig.

Day 13 - A movie that is a guilty pleasure

2014-04-06 | 21:03:00
 
Det första som poppar upp i huvudet på mig är Twilight. De filmerna anses på något vis vara tabu, löjligt eller fel att gilla. Typiskt tjejtrams, fjortismagnet och allt vad det nu uttryckts vara. Med sina glittrande (bög)vampyrer osv. Men så är det, jag finner faktiskt de filmerna underhållande att se på. Har nog alla på dvd utom en.

The Twilight Saga är baserad på en bokserie skriven av Stepheni Meyers och handlar om Bella Swan som flyttar tillbaka hem till sin pappa som bor kvar i det lilla samhället där Bella bodde när hon var liten och hennes föräldrar fortfarande var tillsammans. Eftersom hennes mamma ska iväg någonstans där Bella inte kan följa med flyttar hon alltså hem till pappan. Där lär Bella känna Edward Cullen, som visar sig vara vampyr. "Problemen" uppstår när hon blir kär i honom, och han likaså.

60 Frågor - 3 April

2014-04-04 | 15:12:46
1. Hur gammal är du?
Fyller 24 år i sommar.

 

2. Hur gammal känner du dig?

Alltså jag vet inte. Inte 24 år iaf. Känner mig nog inte som en viss ålder, jag är jag helt enkelt.

3. Vad har du gjort i dag?
Skrivit prov i Ledarskap & Organisation, jagat nytt kollegieblock till matten och en specifik youghurt (båda utan resultat), köpt behövliga grejer på TGR, kollat om en grej var kvar på Öppna Hjärtat (det var den, så jag köpte), handlat på Willys och sedan nästan dött på Step-passet (haha). Resten av kvällen har jag kollat på korta klipp på hemsidan som heter "Varför feminism", mycket intressant.

4. Vilken film såg du senast?
Jadu, är osäker på om det var The Hobbit 2 eller Hancock. Har sett på sjukt lite filmer detta året, så det är inte klokt.

5. Vem ringde du senast?
Mamma. Ville bland annat berätta för henne hur slut jag var efter alla ärenden jag gjort.

6. Är du besatt av någonting?
Alltså besatt? Vet faktiskt inte, kommer inte på något alls just nu. haha.

7. Är du rädd för blod?
Nä.

8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? 
Stökig, fylld av flyttlådor och dåligt belyst.

9. Kan du nämna fem stadsministrar under 1900-talet i Sverige?
Troligtvis inte. Har inte så mycket koll på sånt. Kungar och politiker är ointressanta.

10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga?
Varför skulle jag? Är ingen person som fuskar.

11. Vilken färg är dominerande i din garderob?
Tyvärr så är det nog svart.

12. När vaknade du i dag?
Bortsett från de gångerna jag vaknade mitt i natten så vaknade jag väl runt 9.30.

13. Vilken är din favorithögtid?
Jul eller nyår.

14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
Kanske på ett nytt spännande ställe som bara väntar på att upptäckas och undersökas ihop med min tuss.

15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till?
Lotsen.

16. Hur vill du tillbringa din pension?
Allvarligt talat vill jag inte ens tänka på det just nu. Men ihop med min tuss iaf.

17. Vad lyssnar du på just nu?
Lite random musik på spotify. Håller på att rensa en spellista.

18. Har du någon gång brutit ett ben?
Nej, faktiskt inte.

19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl?
Mjölk, banan, smör, ost och pasta.

20. Vem är din favoritkändis?
Tror inte jag har någon specifik favorit faktiskt.

21. Vad är du på för humör just nu?
Trött och lite tillfreds.

22. Vilka världsdelar har du varit i?
Europa och Nordamerika

 

23. Snarkar du?
Oftast inte. Men det händer om jag ligger konstigt, är stopp i näsan eller eventuellt när jag sover dåligt.

24. Vilka yrken har du provat på?
Bibliotekarie, kallskänska, servitör, städerska på b&b, broschyrutdelare, skådespelare, butiksbiträde och bagare.

25. Hur går du helst klädd?
I bekväma kläder.

26. Vilket stjärntecken är du född i?
Kräftan.

27. Vilket är ditt favoritgodis?
Äter inte så hemskt mycket godis, jag är mer för kakor/tårtor/bakelser och glass. När jag väl köper lösgodis brukar jag alltid blanda fruktigt, syrligt, lakrits och choklad. För jag behöver variationen.

28. Vad sa du senast?
"Hejdå" till stepledaren på F&S.

29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan?
Eftersom jag fortfarande håller på att läsa ihop min gymnasieutbildning så går jag fortfarande i skolan, men hittills så har Digitalt Skapande, Skrivande, Filosofi och Psykologi varit mina bästa ämnen. Finns andra ämnen det gått bra i, men dessa har även varit kul och känts relativt lätta under tiden.

30. Vad har du på dig just nu?
Nattlinne och pyjamasbyxor.

31. Vilken är din favoritaffär?
Indiska, DesignTorget och Lagerhaus gillar jag, fast det är inte ofta jag handlar där. Annars är loppisar och marknader typ bäst, haha.

32. Vad har du för storlek i kläder?
Allvarligt talat så har jag ingen aning längre. Det är så olika beronede på var man köper kläderna ifrån.

33. Vad har du i dina fickor?
Jag brukar ha mina saker i väskan. Använder sällan mina fickor, något jag har vant in eftersom jag sällan har fickor.

34. Vad köpte du senast?
Tråkigt nog så var det mat.

35. Hur många gånger har du flyttat?
Jisses. Med skilda föräldrar blir det ett x antal gånger varje gång någon utav dem flyttade när man fortfarande bodde hemma (fast hemma är hos mamma egentligen). Sedan har man fått flytta hem till mamma igen när man inte kommit in på någon ny utbildning, men det exkluderar jag eftersom jag typ bott kvar hemma samtidigt som jag bott på internat. Alla flyttar med både mamma och pappa inräknade gör att jag i skrivande stund är inne på min nionde flytt, och där kommer troligtvis ske två till. Puh.

 

36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med (inte saker för att ta sig därifrån)?

Handbok om överlevnad, tändstål och en stor kniv. (eftersom det står saker tar jag alltså inte med mig en person, annars hade jag tagit med mig Christopher.)

37. Är du morgon- eller kvällsmänniska? 
Är nog mer av en kvällsmänniska. Men jag föredrar nog dagen ändå.

38. Senaste filmen du såg på bio?
The Hobbit 2: Desolation of Smaug.

39. Har du blivit sydd någon gång?
Nä.

40. Har du någon gång badat naken utomhus? 
Nej.

41. Vad åt du till frukost?
Två skivor gott gräddat med ost. (och smör såklart)

42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan?
Då var jag 13, gick mitt första och enda år på högstadiet. Började bli tjock. Det var början på en väldigt jobbig period i mitt liv. Jag slutade till slut gå i skolan, satt bara hemma, mådde dåligt och hamnade slutligen på ett utredningshem.

43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning?
Lite svårt när jag inte har körkort, haha.

44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Det var säkert mamma eller Christopher, men jag kan inte komma ihåg något specifikt just nu.

 

45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover?
Den hamnar oftast på golvet nedanför sängen. Men när jag flyttat ska den hamna på ett nattduksbord.

46. Vad var det sista du åt?
Pasta och köttfärssås.

47. Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Har inte ställt den än, men jag kommer nog ställa den på 10.00 denna gången.

48. Är du blyg?
Nä, jag är nog inte blyg, mer osäker och har ingen aning om vad jag ska säga till folk.

49. Har du någon tatuering?
Nej. Har dock funderat länge på att tatuera in en fyrklöver någonstans. Men jag kan inte bestämma mig för om jag verkligen vill och hur den ska se ut.

50. Har du varit med om en bilolycka?
Har åkt av vägen en gång, efter en snurr. (märk; ingen volt.) Men det var nära vi hamnade på sidan i diket.

51. När flög du senast?
När vi åkte hem ifrån New York Juni 2006.

52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet?
Det har jag säkert. Vem har inte det?

53. Vilken är den roligaste träningsformen?
Just nu är dansfusion-passet på F&S rätt roligt.

54. Har du några husdjur?
Nej. Men någon gång vill jag nog ha en katt.

55. Vill du gifta dig?
Ja.

56. Var växte dina föräldrar upp?
Mamma växte upp på mina morföräldrars gård Kvarnbyhem, strax utanför Ö Hoby. Pappa växte upp på en gård som kallades 14, 13 utanför Borrby.

57. Har du någon gång ringt polisen?
Nä.

58. Vilka är dina största svagheter?
Att jag tänker för mycket på vad andra tycker.

 

59. Har du, eller har haft, något smeknamn?
Tant Norton, Eddy, Lindah, Håkansson, Cutes, Johnny, Ylle, Elvira och Bomben. (De fyra sista är roller i pjäser jag haft)

60. Vad ska du göra imorrn?
Inget speciellt, mer än att längta efter kvällen då Christopher kommer.
 

Day 12 - A movie that you hate

2014-04-03 | 23:06:27
Jag kan inte komma på en specifik film som jag hatar. Men jag är inte så värst förtjust i den typen av komedifilmer där sakerna som händer är helt random och väldigt ologiska. Som till exempel att en ko helt plötsligt flyger förbi fastbunden i ett gäng ballonger. Tror det är i Rat Race som detta händer, och det finns såklart en bakomliggande anledning till att det händer (som jag glömt), men jag tycker ändå att det är otroligt löjligt. Ogillar även scener i filmer där de gör saker som får en att känna "snälla, nej, sluta".

Den tecknade tv-serien The Family Guy är ett väldigt bra exempel där dessa två sakerna kombineras. Gillar inte alls den serien och förstår sällan, i stort sett aldrig, det roliga i den. Jag har skrattat EN gång när jag sett en episod, och jag blev rätt förvånad när det hände.

Det finns ett par filmer som jag verkligen inte gillat, de har varit tråkiga eller dryga. Men jag vet inte om jag har hatat någon film faktiskt. Där är två filmer som dyker upp i skallen på mig när jag skriver detta och det är "Pianot" och "De 12 apornas arme". Den förstnämnda ska nog faktiskt anses vara en väldigt bra film till och med. Min tanke här är att jag troligtvis varit alldeles för ung när jag såg den filmen. Den filmen är för övrigt dessutom smått obehaglig. Den andra vet jag inte alls vad för anledning det var, den hade väl en trög story helt enkelt.
 
Så ja, inget så värst lyckat bidrag denna gången.

En liten lista

2014-04-03 | 22:53:00
 
Jag heter Anne Linda Decireé, plus efternamn då, men det väljer jag att utelämna.
Jag är för tillfället på bättre humör än vad jag varit på ett tag nu. Känns skönt.
Jag är bra på att skriva, baka och inreda.
Jag tycker inte om fulla människor, cancer och världens alla orättvisor.
Jag är dålig på att komma i säng och sedan komma till ro.
Jag läser mest bloggar och tidningen Skriva just nu. Är i en period där jag inte kan läsa böcker. Så tråkigt.
Jag gillar när det är full ruller och det händer grejer, och när man efter en fartfylld period till slut får sätta sig ner och pusta ut.
Jag sjunger mycket och ofta.
Jag älskar min tuss.
Jag är inte speciellt bra på att orka laga mat just nu.
Jag föredrar att träffa personer irl framför att prata via sociala nätverk.
Jag tycker om teater.
Jag är beroende av sega chokladkakor, min tuss, luft, samtala och att vara kreativ.
Jag har på mig sådant som sitter bekvämt och som jag inte ser ut som en klump i.
Jag dricker mycket vatten eftersom jag bör undvika kolsyrade drycker, och många juicer nuförtiden smaka för mycket sötningsmedel, äckligt.
Jag lyssnar på spotify.
Jag blir arg på folk som inte tänker utanför sin egen bubbla och beter sig smått som om allt kretsar kring dem. Och på det motsägelsefulla predikandet om vad som är norm, när normalstörda människor inte själva lever upp till kraven som sätts på de som har någon diagnos.
Jag är rädd för döden; att dö och att de viktigaste ska dö. Brand; att alla minnen/ovärderliga saker ska brinna upp och att inte komma ut och därmed bli innebränd. Att få cancer. Att plötsligt dö när jag sover.
Jag önskar att jag kunde dricka mousserat vin utan att bli dålig, att hur samhället ser ut ska förändras (förstår inte hur folk kan vara så trångsynta), att cancer slutar existera. Att jag ska vara nöjd och glad över mitt liv.
Jag är pinsamt dålig på att släppa vissa saker.
Jag är uppväxt i en liten håla på österlen omgiven av folk som är rädda för saker som är annorlunda, trångsynta och oförmögna att lämna sin självupptagna bubbla. Fram till 16-17 års-ålder. (tack och lov).

Day 11 - A movie that changed your opinion about something

2014-03-16 | 22:30:00
 
Tanken är säkert att jag ska berätta om hur en film har ändrat en åsikt jag haft, som betyder något. Kanske att jag blivit feminist av en film jag sett. Eller ändrat ett synsätt helt och hållet på något vis. Det kan jag tänka mig att tanken med denna "fråga" är, egentligen. Nu är det dock så att jag inte kan komma på någon film som gjort det. Ändrat något stort hos mig. Vad jag får fram i minnesarkivet just nu i alla fall. Men jag kom på att där är en film som ändrat synen på en skådespelare.

The Butterfly Effect. En av mina favoritfilmer, eller filmer som jag tycker är riktigt bra! I huvudrollen har vi Ashton Kutcher. Som jag egentligen hade svårt för, och det tack vare The 70's Show. Tycker inte alls om honom i den serien. Eller karaktären han spelar. Fast han har en förmåga att spela sådana karaktärer på ett sätt jag inte gillar helt enkelt. Men i The Butterfly Effect är han riktigt bra faktiskt! Filmen har dock inte fått mig till att se en massa fler filmer med honom, men den har åtminstone gjort så att jag inte reagerar negativt när Kutcher är med i någon film i alla fall. Det är trots allt positivt.

Man skulle nog kunna tro att handlingen i filmen har ändrat mitt sett att se på hela grejen med att ändra på något som hänt tidigare, och att det kan påverka så hemskt mycket. Det är dock detta tankesätt som gör att jag gillar filmen så mycket, för jag tänkte så själv innan jag såg den. Så ja, det är bara den lilla meningslösa förändringen gällande Ashton Kutcher

Day 10 - Favorite classic movie

2014-01-30 | 18:23:00
 
Först tänkte jag att jag har väl inte sett någon såkallad klassiker. Googlade classic movie och joho! Det hade jag minsann. Många fler än jag hade trott. Den enda jag kunde komma på var "Borta med vinden", men den tyckte jag var så hemskt dryg, så den kan jag inte skriva om.

Så frågan är; vilken ska jag ta? Vilken ska jag skriva om? Mary Poppins? The Wizard of Oz? Eller kanske Rebel Without A Cause, med James Dean? Honom tyckte jag ju om när jag var lite yngre och filmen likaså! Men sedan ramlade jag över det självklara valet, precis i sista minuten. Star Wars. De gamla filmerna räknas till klassikerna!

Jag var så hemskt såld på Star Wars ett tag. De tre första filmerna. Den nyare triologin var inte lika bra. Nä, de gamla episoderna, det är grejer det! Väldigt bra och kreativt gjorda, med tanke på att teknologin inte alls var densamma på 70-talet som den är idag. Då gick det inte att programera in specialeffekter via datorn. Allt sådant tog mycket längre tid och mycket fick skapas för hand.

Day 09 - A movie with the best soundtrack

2014-01-30 | 18:05:00
 
Den första filmen som jag kom att tänka på när det gäller att ha ett bra soundtrack var The Body Guard. Det har utan tvekan ett väldigt bra soundtrack tycker jag! Gillar varenda låt på skivan. Vilken min syster äger. Brukade låna den av henne flera gånger för att jag tyckte den var så bra. Filmen är också riktigt, riktigt bra! Svag för bland annat 90-tals filmer, som jag är. Kevin Costner som spelar mot Whitney Houston hörde också till en av favoriterna. Riktigt bra 90-tals skådis, tycker jag. Nu är han inte lika aktiv, som då. Men han var med i många riktigt bra filmer!

De flesta låtarna som är med i soundtracket till The Body Guard är det Whitney Houston som sjunger. Kan kanske kännas lite tråkigt, på ett vis. Men Houston är en väldigt bra sångerska och hela storyn i filmen bygger på kvinnan som Houston spelar, som då är sångerska.

Jag hade kunnat slå till med och säga att soundtracket till Sagan om Ringen är det bästa. Men sådana filmer har alltid maffigt soundtrack, väldigt mycket tid har lagts ner på musiken. Det är ett bra soundtrack där också. Däremot valde jag att skriva om ett soundtrack, där det känns riktigt i hela kroppen och sinnet att detta soundtracket har fastnat och det är riktigt bra!

Det är på det viset det är med soundtracket till The Body Guard. För det har verkligen fastnat hos mig. Det är det enda soundtracket jag verkligen vet om att jag gillar exakt allt! Kan inte komma på ett annat som fastnat i minnet på det viset över huvudtaget.

Vem har förresten inte hört "I will always love you" med Whitney Houston?
Säger bara två ord; denna filmen.

Day 08 - A movie that you’ve seen countless times

2014-01-30 | 17:22:00
 
Året var 2001. Jag var 11 år. Harry Potter och De Vises Sten hade kommit ut på bio för några månader sedan. När den kom ut i filmformat beställde jag den på VHS direkt. DVD var rätt nytt, och jag hade inte anslutit mig till de som ens ägde en DVD-spelare. Jag var lite fientlig mot hela grejen, av någon anledning, och klamrade mig fast vid mina kära VHS-band.

När jag sedan fick filmen hem i brevlådan satte jag in den i videospelaren direkt! Sedan såg jag den tio gånger på raken. Varför? Jag minns faktiskt inte riktigt varför. Kan det ha varit en fix idé? Kan det ha varit för att jag tyckte filmen var riktigt bra? Troligtvis. Kanske lite av en fix idé också. Jag skulle se den flera gånger om!

Det är inte första gången jag gjort det med någon film. Jag tror faktiskt att anledningen till att jag gjort på det viset har varit att jag mått bra av filmerna och att jag gillat att vara i filmernas värld. Vem har inte gillat att vara i Harry Potter-världen egentligen, om man tänker efter?

Det hela slutade med att jag kunde mycket av filmen utantill. Särskilt scenen där Harry, Ron och Hermione träffas för första gången. Den scenens repliker kunde jag alla utantill. Inte nu längre dock. Men då. Haha. Det var lite kul att visa det ibland också.

Hur många fler gånger jag sett filmen därefter, det vet jag inte, men jag har sett den ett x antal gånger till, det kan jag med säkerhet säga. Nu blev jag för övrigt sugen på att se den igen! Minnen. Tänk att det var så länge sedan den kom ut på bio, och nu har alla filmer kommit ut, för ett bra tag sedan. Så länge sedan ändå. 11 år. Nu är jag snart 24 år. Hå-hå, ja-ja.

Du

2014-01-20 | 22:50:26
Din käke. Med dess speciella form. Som är böjd på något vis. Och kantig på samma gång. Eller kanske inte kantig. Men vass. Hård. Nej. Tydlig. En tydligt formad käke. 

När du ler. På det där speciella viset. Med ena mungipan lite högre upp. Samtidigt som du har glimten i ögat. Och så blinkar du åt mig.

Ditt hår. Med de fina lockarna. De vågiga lockarna. Mjuka. Böljande. Som är mörka på vintern. Och ljusa på sommaren. Ditt mjuka, fluffiga hår. Som är anledningen till smeknamnet jag gett dig.

Dina händer. De stora händerna mina drunknar i. Som tar på mig kärleksfullt. Smeker mig på kinden. Torkar mina tårar. Och omfamnar mig tillsammans med dina armar. De manliga händerna. Med de synliga ådrorna. Som jag gillar att pilla på. Med de typiska pianofingrarna.

Du. För att du är en hel människa. Inga delar som man plockar ut. För att du finns. För mig. För att du är fin med dina skavanker. För att du får mig att må bra. För att du gör mig till en bättre person. För att du har en lugnande inverkan på mig. Men mest av allt. För att du är min. Och för att du är du.


Day 07 - The most surprising plot twist or ending

2014-01-20 | 20:52:00
Detta borde vara jättelätt tycker jag! Jag har sett flera filmer med twister på slutet. Men det står rätt still. Där är två filmer som kommer upp i tankarna.

Memento

Den ena är Memento. Där är det nästan twister var tionde minut. Den filmen får man se från slutet till början. Detta på grund av att huvudkaraktären glömmer allt som hänt inom tio minuter igen, och hans liv hänger på små lappar och tatueringar på hans kropp. Så allt är inte som det verkar upptäcker man efter varje tionde minut som filmen hoppar bakåt. Hela filmen går väl smått ut på att få reda på vem som mördat en man. Vilket man får se i början av filmen. Som då egentligen är slutet.

The Sixth Sense

Den andra filmen är Sjätte Sinnet (The Sixth Sense), med Bruce Willis. Risk för spoilers här nu då, ifall man inte har sett filmen. Så sluta läsa NU! Det är en rätt bra twist att det visar sig att Willis är död. Vilket man inte alls trodde under filmens gång. Willis karktär är pojkens terapeut, eller något i den stilen, tror man! Att han sedan är död förklarar nog flera saker, som jag inte minns nu, men pojken kan trots allt se de döda och det förklarar varför han ser Willis.

Men jag vet inte om det är de mest överraskande sluten och sådant, som jag sett i en film. Kan tyvärr inte säga det. Särskilt eftersom det var ett bra tag sedan jag såg båda. Nu har jag dock valt dessa två, eftersom det var de som poppade upp i skallen på mig. En på köpet helt enkelt. Fast lite kort om båda istället.

Att du slutade vara en del av mitt liv var det bästa för mig

2014-01-20 | 20:26:00
Jag har kommit fram till att det är väldigt, jäkligt bra att vi inte är vänner längre. Att vi inte ens är bekanta längre. För du hindrade utvecklandet av mig som person. Jag kunde inte utvecklas så länge jag hade dig i mitt liv. Du fick mig mest att må dåligt och känna att jag var dålig. Allt jag gjorde var fel. Jag hade aldrig rätt. Allt var som du sa. Du var alltid bäst. Samtidigt som det alltid var mest synd om dig. Trots det kallade du mig för martyr.

Jag mår så mycket bättre utan dig. Att inte ha dig i mitt liv längre är ingen förlust på något vis. Du är bara en jävla snobbig översittare! Som tror att allt kretsar kring dig. Jag tycker faktiskt synd om dig. Det är synd om dig. Du ska vara så jävla smart, men ändå är du så hemskt, otroligt dum. Hur går det ihop? Det är synd om dig.

Förstår inte hur jag kunde tycka om dig. Hur vi kunde vara vänner. Hur jag kunde bli kär i dig. Samtidigt förstår jag väl ändå varför. Men det är så dumt. Varför sätter man sig själv i en sådan situation. Jag var blind. Då. Men inte längre.

Men jag är ändå tacksam. För du hjälpte mig sätta ribban. Du hjälpte mig veta vad jag inte vill ha. Och vad jag vill ha. Du stärkte mig. Samtidigt som det är så frustrerande att jag aldrig får chansen att "ge igen". Vilket skulle krävas att vi har kontakt. Vilket jag inte vill ha. Jag bryr mig inte om konsekvenserna. Som betyder att jag skulle förlora dig. Vilket skulle hända om jag verkligen satte ner foten och sa som jag tycker. Men om man bryr sig så lite om en person. Då ska man inte ha den i sitt liv ändå.

Nu är det så här det är. Du finns inte i mitt liv. Jag kan inte käfta emot. Men det viktigaste är att du inte är en del av mitt liv längre. Och förgiftar mina tankar, känslor och hela mig som person.

Jag är jag. Du är du. Vi har ingenting med varandra att göra. Längre. Det är inte längre vi. Vi mot världen. Som det var då. Eller en bit av världen var det bara. Fast den biten var världen inom våra termer. Vi lever inte i den världen längre. Så vi två är totalt meningslösa. Vi tillsammans fyller ingen funktion.

Tack för tiden vi hade. Vi behövde nog varandra då. Jag behöver inte dig längre. Du hade kanske behövt mig. Men du valde att göra dig av med mig. Och för det är jag dig tacksam. Så tack, för att att du gjorde det jag inte riktigt kunde. Tack, för att du inte finns i mitt liv längre. Tack. Och hej!

Day 06 - Favorite made for tv movie

2014-01-17 | 16:36:00
 
Säger bara en sak; DINOTOPIA!
En film jag har på dvd. Fyra timmar lång. Gjord som miniserie, kortserie, vad det nu kallas. Det är det jag antar det handlar om denna gången.

Minns inte riktigt hur det kan komma sig att jag köpte den på dvd. Hade aldrig sett den innan. Men det var under den perioden då jag köpte väldigt mycket filmer. Jag gissar på att det var i den vevan då jag började se på Prison Break och blev lite småbetuttad i Wentworth Miller, som då är med i Dinotopia.

Bortsett från att han är med i den, så är det en jäkligt bra miniserie. Lätt värd att sitta och kolla igenom alla fyra timmarna på raken! Det är dock inte någon fråga om att vara värd egentligen. För det är rent ut sagt svårt att överhuvudtaget pausa, mer än om man behöver besöka toaletten.

Jag tycker att den är väldigt välgjort och det är tur att den inte gjorts som film, för de hade aldrig fått med allt. Tycker inte där finns något som går att ta bort. Allt behövs. Ändå hinner väldigt mycket hända på bara dessa fyra timmarna. Tänk på Hobbit t.ex. Den sprider de ut på tre filmer, som är ca 3 timmar långa allihop, och det är bara en bok, och inte tre som Sagan om Ringen-triologin.

Dinotopia handlar i korta drag om två bröder, som egentligen inte har jättebra relation till varandra. De ger sig ut med sin far i hans lilla propellerplan och de hamnar mitt i ett oväder. De kraschar. Pappan försvinner ner i havets djup medan bröderna lyckas ta sig i land på ön Dinotopia. En helt okänd ö som inte finns på några kartor. På denna ön lever andra strandsatta människor, som byggt upp en ny civilisation, och dinosarier tillsammans, sida vid sida. Några dinosaurier kan till och med prata, men det är väldigt sällsynt.

Sedan finns där hur många andra detaljer. Saker som inte är som det ska. Romans. Skurkar. Det vanliga så att säga. Men det är sjukt mycket som händer och det är en riktigt amazing värld man får uppleva. Rekomenderar verkligen alla att se den! Vare sig man gillar dinosaurier eller ej!

Day 05 - Favorite love story in a movie

2014-01-17 | 16:20:00
Jag tolkar denna som att man ska skriva om ett kärlekspar och deras såkallade kerlekshistoria, inte tvunget en kärleksfilmshistoria. Det var så jag tolkade det först, därför tänker jag köra på det också. Nu är det dock så att jag kan inte komma på ett kärlekspar som jag verkligen älskar i någon film just nu.

Vi har de populära Edward och Bella, Harry och Ginny, Hermione och Ron. Sedan finns det Baby och Johnny i Dirty Dancing och så Satine och Christian i Moulin Rouge, som känns som rätt bra kandidater. Fast Satine och Christian är så hjärtskärande och ångestfyllt på nåt sätt. Baby och Johnny å andra sidan är väl lite glättigare, men det är en sådan typisk amerikansk set-up på något vis ändå.

Därför har jag bestämt mig för att rucka lite på "reglerna" och välja ett kärlekspar i en tv-serie. Är trots allt fortfarande kvar i samma bransch ändå, så det ska väl inte göra så fasligt mycket.
Lily och Marshall, i How I Met Your Mother, är mitt favoritkärlekspar. Vem tycker inte om de två? De är helt perfekta ihop! De är väldigt olika som personer, samtidigt som de är rätt lika varandra ändå. De har varit ihop i evigheter och de kör sin grej. De är så perfekt syncade och dessutom riktigt roliga! Hela deras förhållande är fullt av interna grejer och man kan verkligen se att de är ett riktigt team. Deras förhållande är fint och knäppt samtidigt, den underbaraste av alla kombinationer. Att uppnå ett sådant förhållande som de två har är ju en riktig dröm. Fast på sitt eget vis.

 


 
Mashall <3 Lily forevah!
 

Day 04 - A movie that makes you sad

2014-01-13 | 20:53:00
 
 
Så många snyftisar man sett på! Hur ska jag kunna välja en! Jag låter ödet välja film. Senast som igår kom jag att tänka på en snyftis, vid namn "A Walk to Remember". Det var riktigt länge sedan jag såg den, så minnet av den är lite rostigt. Men att jag grät det minns jag. Eller jag minns inte att jag grät. Men jag kan med säkerhet säga att jag gjorde det.

Vem gråter inte till en film där; kille blir kär i tjej. tjej blir kär i kille. tjej visar sig ha cancer. tar avstånd från kille. kille ger sig inte. får till slut reda på hur det ligger till. tjej har lista på saker hon vill göra innan hon dör. kille ser till att hon kan beta av den ena punkten efter den andra på ett romantiskt och kreativt vis. detta får man då följa. och det är så fint så fint. hur det slutar vet man såklart redan. ändå hoppas man. men det är ändå så fint så fint. och så sorgligt.

Eftersom det var så oändligt länge sedan jag såg denna filmen kanske jag minns slutet fel. Men jag vill minnas att det slutar precis som det "ska", som man vet om, men inte vill, samtidigt som det vore fel om filmen slutar på annat vis. Detta är då grundhandlingen. Självklart finns där andra detaljer, bakgrunder och grejer som fyller ut den. Så som det ska vara.

År 2002 är denna filmen ifrån. Så den är nästan en nittiotalare. En sådan film som är gjord lite på gränsen, så den har kvar lite av 90-tals känslan, men samtidigt börjar gå mot modernare tider. Gjord på den tiden då det fanns VHS, äger därför denna i det formatet. De två huvudpersonerna spelas av Mandy Moore och Shane West (hur mycket 90-tal blir det inte?). Ett romantiskt drama om en tonårsromans. Jävligt fin film.