Day 24 - That one awesome movie idea that still hasn’t been done yet

2014-09-03 | 17:09:36
Det finns så mycket filmer och idéer som redan är gjorda, och många gånger förundras man över var de får allting ifrån! Jag kan faktiskt inte komma på en bra idé så här på rak arm, hade jag haft en riktigt bra idé hade jag skrivit ner den, som en bok eller något sådant. Hade jag haft en riktigt bra idé, som kunde blivit en riktigt bra bok, skulle jag inte heller avslöja den här ute i intersfären. Nehejdu. Vem som helst kan ju sno den ifrån mig!

Pustar ut lite grann

2014-09-03 | 16:57:32
Imorgon är det dags för storträffen och jag kan faktiskt pusta ut lite. Redan igår kände jag hur stressen lättade. Där var nämligen en tjej som tog tag i att hjälpa till med att få till det hela, inte hon som kom med initiativet från början dock. Men det spelar inte mig så stor roll, jag tycker bara det är skönt att någon annan också anstränger sig lite för att få det här till att fungera. Nu har vi lyckats bestämma exakt plats. Det blev i Botaniska trädgården i Lund. Det blir fika-knytis. Det blir ett perfekt tillfälle att bli av med mina kövekagor som jag aldrig lyckas bjuda på ändå. De är redan bra förpackade och allting. Blir de uppätna är det bara att slänga förpackningen också. Sedan ska vi ha huvudbonader på oss för att hitta varandra. Hoppas någon kommer med någon skojsig hatt eller så på sig!

Nu återstår bara kampen med ångesten inför det hela. Den dämpas i alla fall av att den här tjejen började hjälpa till. Det känns med en gång mycket mer positivt hela grejen. Men det går upp och ner. Det gör det med det mesta just nu. Börjar bli trött på det. Men mer om det vid ett annat tillfälle.

Ikväll ska jag på fotokurs, första tillfället. Lite spänd inför detta också, som vanligt när något är nytt. Hoppas på att det ska bli kul och att kamerafunktionerna ska stanna i huvudet denna gången.

Brevvän med twist

2014-09-02 | 14:50:41
I helgen så skrev Sandra Beijer, som har bloggen niotillfem, ett inlägg där hennes läsare kunde ansöka om folk att starta någon sorts cirkel eller grupp med. Typ som en bokcirkel, filmcirkel, politisk cirkel osv. En tjej i Malmö tog initiativet att maila till alla oss i Skåne, iaf i närheten av Malmö, som hade kommenterat under inlägget att vi var sugna på detta och vad vi kunde tänka oss.

Jag kom med förslaget att starta en facebook-grupp så vi alla skulle kunna samtala och bestämma ett datum inför en storträff, där vi alla skulle träffas och prata om våra idéer. Det tyckte alla var en bra idé. Då var vi 21 stycken, i det samlade mailutskicket. Nu är vi 27 stycken i gruppen och vi ser ut att bli fler hela tiden. Folk fortsätter att droppa in.

När jag kom med mitt förslag så föreslog jag att tjejen som gjort initiativet skulle starta gruppen. Men eftersom inget hände och hon inte sa något själv frågade jag om det var okej att jag startade gruppen så att vi kunde komma igång. Så nu sitter jag här mer allt ansvar och drar i alla trådar för att saker och ting ska gå ihop. Mycket på grund av att ingen annan har tagit initiativet till det. Någon måste pusha på, särskilt eftersom vi plötsligt bara hade en vecka på oss, mindre t.o.m., att få veta om alla kunde ett datum som var uppe för träff.

Tror min mage börjar känna av att det är en massa och det finns en molande stress någonstans inom mig. Ju närmre vi kommer torsdagen, dagen tänkt för träff, desto mer stressad blir jag. Jag har flera gånger frågat om någon kan kolla upp de föreslagna caféerna i Lund och se så att det är möjligt att få plats ett 20-tal personer. Blir detta inte gjort är det svårt att träffas anser jag, för träff utan plats med så många människor går inte så bra. Tyvärr.

Dock är där flera som envisas med att vi alla borde träffas och i nuläget ser det ut som att vi satsar på en träff ändå, även om alla inte kan, och sedan rapporterar vi väl till resten. Det vill säga jag, troligtvis. Detta är tänkt som en spännande och kul grej. En chans att lära känna lite nya människor och kanske finna en eller flera nya vänner. Därför är det inte kul att jag får dra hela lasset av någon anledning och ingen svarar när jag frågar om de har idéer, om mina förslag är bra och om någon kan ta ansvar för en ynka liten detalj. Hur svårt är det egentligen?

Suck.

Vi får väl se hur det artar sig. Jag tycker redan det är jobbigt, på grund av andra anledningar, och det är svårt att förbereda sig mentalt inför något som inte blir ordentligt bestämt. Har ångest inför att träffa en massa nya människor som ska döma mig, för hur jag ser ut, eller redan ogillar mig för vad jag försöker göra med gruppen. Jag vill inte stå där och må dåligt för att ingen vill ha med mig att göra eller för att jag blir utstött. Orkar inte.

Kommer inte må bra av att gå så många dagar och bära på denna ångesten, men det är väl inte mycket att göra åt. Det är svårt att ändra inställning.. Särskilt när man är van vid att försöka lära känna folk, men andra inte verkar känna något behov eller vilja att lära känna mig.

Det här med vänner

2014-08-25 | 18:31:00
Jag ramlade nästan just precis över ett quotes-foto på pinterest som löd så här: "Friendship isn't about who you've known the longest. It's about who walked into your life, said "I'm here for you" and proved it."

När det kommer till kritan får jag med en stor sorg säga att jag inte upplever att jag har några vänner som stämmer in på detta. Så är det tyvärr. Jag funderade på att skriva detta på facebook, ge lite hintar till de människorna som ska föreställa mina vänner. Började faktiskt knåpa ihop något också. Men sedan var det något som stoppade mig. Vill jag vara någon fucking åh-det-är-så-synd-om-mig-ge-mig-uppmärksamhet-person? Nej. Inte för att jag skriker efter att folk ska skriva snälla saker om mig och lyfta mig till skyarna varje dag (som vissa andra gör). Jag vet faktiskt inte varför jag kände ett obehag inför att faktiskt publicera detta där. Jag gjorde det helt enkelt.

Det skulle kanske hända att någon tog illa upp, blev sur på något vis. Den tanken slog mig också och jag hade faktiskt börjat skriva ihop något gällande det och skulle inkludera detta i min status: "Skulle där vara någon som tar illa upp och känner, att "joho, jag finns visst där för dig", då är det nämligen så här att det är lätt att snacka, men så länge folk inte bevisar att de finns där för en genom att faktiskt finnas där" och sedan tog det slut där.

Vart ville jag komma med det sista då? Jo, det finns ett talesätt som går så här: "mycket snack, liten verkstad", det var detta jag hade i tankarna när jag skrev på den sista delen. Fast grejen är väl den att det är inte mycket snack heller. För när senast snackade jag med vissa av de här personerna, som ska vara mina såkallade vänner? När sedan satte de sig ner och tänkte "Jag ska skriva till Linda och se hur hon mår, kanske höra om vi ska se till att träffas, det var ju så länge sedan. Jag saknar henne och undrar vad som händer i hennes liv.". Jag undrar det jag, när de senast tänkte på mig.

Det är så jäkla sorgligt egentligen att tänka på att av de vänner jag har, de som inte pratat med mig på evigheter och de som faktiskt försöker träffas och så, inte ger mig den känslan av att de finns där för mig när det är svårt. Att de släpper sitt och kommer till mig. Pratar med mig. Ger mig råd. Umgås, eller ens stannar upp för att tänka på hur jävligt jag har det egentligen. Hur jag kämpar. Fast det såklart, merparten har inte ens en aning om vad jag varit med om det senaste året, de två senaste, mer till och med.

Jag fortsätter att hoppas på att de ska höra av sig, jag slutade för ett tag sedan. Orkar inte. Orkar inte bli besviken och sviken. Vill att någon annan ska tänka på mig först någon gång. Egentligen borde man väl bara skita i flera av dem, de är väl egentligen inget att ha längre ändå. Men det är svårt att släppa taget om något som har varit bra en gång i tiden, man tycker ju egentligen om dem, som personer. Inte hur de behandlar mig. Men hur de är när de är som bäst. Frågan är, tycker de ens om mig längre?
 

Day 23 - Favorite animation

2014-08-12 | 18:50:52
Eftersom jag hör till den skaran som gillar disney-filmer, och andra animerade filmer, som kanske mer är riktade till barn, först och främst i alla fall, så är det hemskt svårt att bara välja en från den stora mängden som finns. Har faktiskt sett en hel del under min livstid och många är så hemskt bra, på sina sätt och vis. Men om jag bara fick välja en, vilken skulle jag då ta?

När jag var liten så var Lejonkungen en stor favorit. För några år sedan fastnade jag vid Ratatoille. Men det var inte så länge sedan jag var tvungen att välja en disney-film som min favorit, bland ett par utvalda, när jag gjorde en quiz. Då valde jag Mulan. Första tanken är att då kan jag lika gärna välja den nu också, men frågan är, ska jag verkligen det?

Nej, jag vill faktiskt inte välja en. För vad är det som säger att de ovan tre nämnda skulle vara bättre än till exempel Wall-E, How To Train Your Dragon, Micke & Molle, Svärdet i Stenen, Pocahontas, Tarzan, Skönheten och Odjuret eller Den Lilla Sjöjungfrun? För att inte nämna Bambi, Djungelboken och Aladdin. Dessa jag räknat upp är däremot bättre än en del som finns där ute, fast jag tänker inte räkna upp några utav dem.


Jag vet om att vissa jag räknat upp inte är Walt Disney utan t.ex. Pixar.

Day 22 - Favorite documentary

2014-06-23 | 12:54:00
Jag har säkert sett någon dokumentär, men i sådant fall har jag inte tänkt på det eller så har den bara inte fastnat riktigt. Jag ser inte så mycket dokumentärer, det är väl inte riktigt min grej och dessutom så kollar jag sällan på tv eller har dokumentärkanaler.

Självklart kan dokumentärer vara intressanta att se, men jag ser inte så ofta på film ens och när jag då väl sätter mig ner och ser på något, annat än tv-serier, så blir det en film helt enkelt. Så tyvärr kan jag inte skriva om någon favorit-dokumentär, för det existerar ingen sådan för mig. Så är det ibland.

Day 21 - Favorite action movie

2014-06-23 | 12:48:00
Vet inte om jag kan säga att Divergent är min favoritfilm inom actiongenren, men den har totalt fastnat hos mig sedan jag såg den på bio, av någon anledning. Tycker den var riktigt bra och intressant faktiskt. Den är ingen klassisk actionrulle, med en himla massa pang-pang utan en sci-fi action. Jag är inte så mycket för de actionfilmerna där merparten innehåller en massa pang-pang och specialeffekter hit och dit.

Jag tycker om filmer som handlar om alternativa verkligheter, och denna var både intressant och lärdomsfull. Det hela utspelade sig efter någon typ av katastrof som världen råkat ut för, vilket resulterade i att människor delades in i "läger" utefter vad för typ av person de var. Dessa "läger" har blivit tilldelade olika uppgifter, som passar deras typ. Man föds in i ett läger, men när man blir av myndig ålder genomgår man ett test för att se var man hör hemma och då kan det ske ett byte av "läger". Twisten är att det finns en typ som kallas för Divergent, en person som har lite av allt i sig, men detta är inte acceptabelt. Huvudpersonen visar sig såklart vara detta. Sedan händer en massa saker och det är rätt spännande.

En film jag verkligen rekommenderar att se, vare sig den blir en favorit, man gillar action och/eller sci-fi så är det en underhållande film.

 

Day 20 - Favorite movie from your favorite actor/actress

2014-06-09 | 22:50:00
Det var länge sedan jag kände att jag hade en favoritskådespelare. Allvarligt talat så har jag nog ingen specifik person som jag känner att "åh, han/hon är med i en ny film, jag måste se den!", utan jag ser de filmerna jag tycker verkar intressanta utifrån storyn helt enkelt.

Men en gång i tiden, när jag var en sisådär 13 år och några år framåt, så hade jag en skådespelare som var en riktig favorit. Keanu Reeves. Ja. Så var det. Jag vet att många anser att han är en dålig skådespelare, att han ser helt död ut i ögonen och allt vad folk sa. Men jag tyckte inte så. Jag tycker inte så. För hur kan en person som ska vara så dålig få roller i de filmer han är med i från början. Det är inga mesfilmer han varit med i precis. Filmer som Speed, The Matrix-triologin, Djävulens Advokat, Ljuva November, Hardball och Bill & Ted-filmerna är inte så illa pinkat ändå.

Vilken film är då min absoluta favorit med Keanu Reeves? En svår sak att komma fram till kanske, eftersom de är så olika och passar för olika humörstillfällen. Fast jag får kanske ändå säga att The Matrix, den första filmen, är min favorit. Det var trots allt den som gjorde att jag fick upp ögonen för honom. Det är en riktigt bra film, tycker jag. Älskade den!

 

Day 19 - Favorite movie based on a book/comic/etc

2014-06-09 | 22:40:00
Jag antar att det ska vara en film som är baserad på en bok som jag faktiskt läst. Fast egentligen står det ingenstans att jag faktiskt ska ha läst boken, serietidningen, whatever, och i så fall så blir det kanske lite lättare. Lättare, för att där finns mer att välja bland, fast samtidigt svårare just för att där blir så mycket fler att välja mellan. För när man tänker efter så är där väldigt många filmer som är just baserade på böcker eller serietidningar.

Tror jag kör på det första jag tänkte på; Harry Potter. Vem gillar inte HP liksom? Böckerna är totalt underbara och går att läsa om flera gånger! Filmerna är inte så dumma heller. Praktiskt för dem som inte orkar läsa böckerna. Fast man missar mycket som finns i böckerna genom att bara se filmerna. Men det är väl fakta. Det är få filmer som har med allt från boken. Det går inte riktigt. Men Harry Potter gillar jag, även om inte allt är med.

Fast egentligen kanske jag skulle välja Sagan om Ringen, för gud vad fina de filmerna är. Men de är även rätt tunga. Jag har inte heller läst böckerna. Jag började på första en gång, men texten är väldigt liten och den är svårt skriven. Dessutom så var jag rätt ung/liten när jag gav mig på den boken.

Sedan har vi dessutom Hobbit-triologin som håller på nu. För att inte tala om The Hunger Games. Vilken jag bara sett första filmen ur än så länge. Där finns helt klart flera bra filmer baserade på böcker, så det är svårt att välja. Det beror på vad för humör man är på skulle jag tro. Jag har för vana att föredra filmer som är lättare när jag mår mindre bra, så i nuläget skulle jag troligtvis välja Harry Potter. Det händer en massa, det finns flera olika element, intressanta karaktärer, fantasy, magi, kärlek, slagfält osv, och den är lätt att se på helt enkelt. Till skillnad från t.ex. Sagan om Ringen, som är lite tyngre.

Att sedan välja en film baserad på en utav böckerna är totalt omöjligt, så det tänker jag inte ens försöka ge mig på.

 

Day 18 - A movie that you wish more people would’ve seen

2014-06-09 | 18:55:00
Åh, jag vet inte alls! Jag har ingen koll på, eller någon aning om hur många som ser vilka filmer. Det kan man ju faktiskt inte veta. Fast man kan ju bedöma vilka filmer som blir tittad på mer än andra, såklart. Men jag vet faktiskt inte alls. Folk kan väl få se vilka filmer de vill. Däremot så tycker jag att viktiga filmer, med viktiga budskap borde ses av fler människor. Sådana filmer är så viktiga!

Ska se om jag kan rabbla upp några filmer med bra, tänkvärda och viktiga budskap:

"My name is Khan"

Khan har diagnosen aspergers syndrome, är indier och muslim och bor i USA. 9/11 händer och folk vänder sig emot alla muslimer. Khans styvson blir misshandlad till döds på grund av att mamman är gift med Khan/en muslim. Hennes enorma sorg gör att hon skriker åt Khan att han ska ge sig av och att inte komma tillbaka förrän han sagt till presidenten att han inte är en terrorist. På grund av Khans asperger tar han detta bokstavligt talat och ger sig därför iväg för att göra detta, och under sin resa åstadkommer han flera bra saker.
 
"Raising Helen"


 Efter att Helens ena syster och hennes man dör i en olycka står hon med uppgiften att ta hand om sina tre syskonbarn. Något som kommer som en chock både för henne och den tredje systern, då Helen är alldeles själv och lever ett liv som inte helt går ihop med att ha hand om tre barn och den tredje systern har barn. Vi får helt enkelt följa anpassningen efter denna stora förrändring och se hur Helen och de tre barnen växer in i sin nya sitoation och nya roller.
 
"Farliga sinnen"

LoaAnnes dröm är att vara lärare, men hennes första jobb inom yrket är allt annat än en dans på rosor. Hon hamnar i en stökig klass med elever som lever ett hårt liv. Hon ger däremot inte upp utan är bestämt inställd på att vinna deras förtroende och påverka dem på ett positivt vis.
 
"Sliding doors"

En film som visar hur livet kan ta olika vändningar beroende på valen vi gör här i livet. Vi får se hur Helens liv hade sett ut baserat på en sådan enkel sak som att hon hinner med ett tåg eller ej. Vi får alltså se hur hennes liv blir om hon åker med tåget och hur det skulle se ut om hon inte gör det.
 
"Mitt liv utan mig"

Ann får reda på att hon har en obotlig cancer och bestämmer sig för att leva sitt liv med större passion. Göra saker hon aldrig hade gjort, se till att göra sånt hon vill göra och se till så att allt löser sig när hon väl är borta.
 
"Veronica bestämmer sig för att dö"

Veronica bestämmer sig för att göra slut på sitt liv, men lyckas inte. Istället vaknar hon upp på ett mentalsjukhus och är väl innerst inne lite lättad över att hon ändå överlevt den enorma pillerdos hon svalde när hon försökte ta livet av sig. Men det visar sig att Veronica trots allt kommer att dö ändå, och nu vet hon inte om hon längre vill dö. Vi skrapar även lite på ytan av andra människor som befinner sig på sjukhuset.
 

Några filmer som helt klart är värda att se minst en gång. De innehåller alla tänkvärda scenarion i stil med tänk-om, lev ditt liv till fullo, gör skillnad och försök se förbi skalet på människor.

Det här med att lista viktiga filmer är svårt, för jag har helt klart glömt flera riktigt viktiga filmer som verkligen förändrar ens sätt att se på saker. Egentligen finns det flera filmer som har viktiga budskap, vissa behöver man bara tänka efter lite mer när man ser/sett dem.

Day 17 - A movie that disappointed you the most

2014-05-02 | 13:41:00
 
Det var så länge sedan jag hade några jättestora förväntningar på någon film, där filmen dessutom då gjort mig besviken. Men jag kom faktiskt på att jag nog blev lite besviken på "Man of Steel", inte för att jag haft några förväntningar på den så precis, men för att den verkligen inte var rätt alls.

Vad menar jag då med att den inte var "rätt"? Jo, när man som jag har sett väldigt måna olika typer av Superman-relaterade filmer och tv-serier så förväntar man sig att det åtminstone ska hålla sig till rätt fakta när det gäller hela historien om Stålmannen. Åtminstone lite. Några delar. Gärna de viktigaste bitarna. För visst, allt jag har sett har inte varit helt prick korrekt, men de har åtminstone hållt det rätt och gjort en trovärdig story.

Visst trovärdig var "Man of Steel" säkert, om man inte sett något med Stålmannen tidigare, eller känner till så värst mycket om honom. Men det hela var bara så fel, så det var inte alls okej. Att sedan ändra hela Lois och Clark grejen är fan ett brott! Att hon inte vet att Clark Kent är Stålmannen, och hela den där röriga storyn runt allt det där (ja, ni som vet hur det ska vara, vet vad jag menar) är fan en av de viktigaste grejerna i Superman-världen, och den var fan borttagen!! DETÄRFANINTEACCEPTABELT!
 
SPOILER!
När det sedan kommer till att döda Clark Kents pappa så var det verkligen droppen! Nu är jag dock lite osäker på om det faktiskt är så i den riktiga storyn, men jag tyckte i alla fall inte om det. Dumma. Men visst, är det så det ska vara, så okej. Men hade jag fått välja så är det fan viktigare att kärlekshistorien mellan Lois, Clark och Stålmannen är som det ska, än om Clarks föräldrar lever/dör som de ska. Punkt slut.

Day 16 - A movie that you used to love but now hate

2014-04-30 | 13:15:00
 
 
När jag var i början av tonåren så gillade jag en film som heter "Not Another Teen Movie", jag kan kanske inte säga att jag älskade den. Möjligtvis så gjorde jag det, men eftersom jag inte alls gillar den längre så känns det kanske smått omöjligt att jag skulle ha älskat den. Jag såg på den rätt många gånger trots allt, och gillade den nog rätt ordentligt ändå. Frågan är varför. Den är knäpp. Rent ut sagt löjlig. Det är en sådan typ av film som jag verkligen avskyr nuförtiden. Klarar inte av dem riktigt.

Just denna filmen är i samma anda som Scary Movie-filmerna, alltså en parodi på en viss typ av filmer. Så "Not Another Teen Movie" är en blandad kompott av olika teen-movies, som de har förlöjligat helt enkelt. Det kan väl såklart vara roligt på sitt vis. Men mycket är så hemskt löjligt och jobbigt att se på helt enkelt, och det är den där lilla krypande ångesten av att se något väldigt jobbigt, genant och allt vad det är, som jag inte alls gillar.
 

Day 15 - A character who you can relate to the most

2014-04-30 | 13:05:00
Jag har tänkt och tänkt på detta nu ett tag, men utan några större framsteg. Jag har kollat in några karaktärer som jag tänkte kanske kunde vara någon att relatera till. Men ärligt talat så har inte någon utav dem känts helt rätt. Jag kanske gillar karaktärerna i sig, som personer och allting, men jag kan nog inte ärligt hålla fast vid att jag känner igen mig i någon utav dem som varit på bordet.

Det där med att relatera, det kan jag säkerligen göra till många, kanske de flesta, karaktärerna. Kanske inte de flesta. Jag relaterar till exempel inte till Jeoffrey i Game of Thrones liksom. Problemet är att jag kan inte alls komma på någon att relatera till, i stora drag nästan helt, just nu. Kanske hade det varit lättare att hitta någon när jag var yngre och tittade massor på film, var lite annorlunda som person och satt i en liten annan sits än vad jag gör nu.

Så tyvärr kan jag inte bidra med något till denna "dagen" heller. Mer än att berätta detta, det är väl alltid något. Alla kan trots allt inte ha hittat någon karaktär som de kan relatera till, och vad mer kan man göra då än att berätta detta.

Jag kan väl åtminstone dela med mig av de två som jag kollade upp, så finns där väl något hum om vart jag ville komma med en karaktär att relatera till. Jag var inne på Piper från "Förhäxad" och Michelle från "American Pie". Michelle var nog inte riktigt rätt, men Piper år nog mer på rätt väg. Jag var till och med inne på både Willow från "Buffy" och Lily från "How I met your mother" (ser ett visst mönster med karaktärer som Alyson Hannigan spelat, haha). Så i slutändan, om jag var tvungen att säga någon, så skulle det bli Piper, för det är nog det bästa jag lyckats åstadkomma.

Piper, Michelle.
 

Day 14 - A movie that no one would expect you to love

2014-04-06 | 21:18:00
 
 
Jag tror inte att andra skulle tycka att det är konstigt att jag tycker att The Green Mile är en riktigt bra film. Något de dock inte skulle vänta sig är att jag såg denna för första gången när jag gick på mellanstadiet och tyckte om den redan då. Det är kanske rätt så oväntat att en 10-, 11- eller 12-åring tycker om en sådan typ av film. Den är trots allt rätt otäck och obehaglig, egentligen. Frågan är om jag kanske inte blev lika påverkad då som jag skulle bli nu, eftersom jag inte helt förstod allvaret då eller något. Eller så kan jag tänka mig in i det hela mycket bättre nu bara. Kanske är det en blandning av båda delarna.

Denna filmen hör däremot inte till de som jag älskar, den är mycket bra, men älskar den gör jag nog inte. Men jag vill faktiskt minnas att den hörde till en av "favorit"filmerna ett tag när jag var yngre. Jag har till och med sett den mer än en gång. Om någon inte har sett den rekommenderar jag faktiskt att se den! Den kanske är smått orealistisk på sina ställen, men den är väldigt fin ändå. Den stora svarta mannen är så missförstådd för att han är så stor, men egentligen är han så hemskt renhjärtad och bräcklig.

Day 13 - A movie that is a guilty pleasure

2014-04-06 | 21:03:00
 
Det första som poppar upp i huvudet på mig är Twilight. De filmerna anses på något vis vara tabu, löjligt eller fel att gilla. Typiskt tjejtrams, fjortismagnet och allt vad det nu uttryckts vara. Med sina glittrande (bög)vampyrer osv. Men så är det, jag finner faktiskt de filmerna underhållande att se på. Har nog alla på dvd utom en.

The Twilight Saga är baserad på en bokserie skriven av Stepheni Meyers och handlar om Bella Swan som flyttar tillbaka hem till sin pappa som bor kvar i det lilla samhället där Bella bodde när hon var liten och hennes föräldrar fortfarande var tillsammans. Eftersom hennes mamma ska iväg någonstans där Bella inte kan följa med flyttar hon alltså hem till pappan. Där lär Bella känna Edward Cullen, som visar sig vara vampyr. "Problemen" uppstår när hon blir kär i honom, och han likaså.