Miike Snow

2010-08-31 | 11:25:02
På Malmö Festivalen så fick jag se Miike Snow Live!
Dock bara en kort stund...



Jag fick låna Anna-Saras kamera och ta lite foton, eftersom jag, mitt nöt, lät bli att ta med min egen.


Klicka för att se större.




Det var en liten upplevelse iaf, synd bara att vi var tvungna att gå innan de hann spela Animal.

F&S

2010-08-31 | 03:50:14


Var på Friskis & Svettis med Angela igårkväll och spann - vi var på spinning, om det inte var tydligt. Det gick väl rätt så bra, kändes lite jobbigt i mitten bara, vilket antagligen kan bero på att jag glömde bort att ta min astmamedicin innan. Skall försöka komma ihåg att göra det på lördag, för då skall vi spinna igen! Passet börjar klockan 10.00, på morgonen.. På en lördag. Jippie! <-- märk ironin.

Jag är glad att jag äntligen har kommit igång med detta, hoppas att det kommer att ge resultat inom det snaraste! Nu hänger det bara på mig att tänka på hur jag äter och så också, så underlättar det
gå-ner-i-vikt-processen. Det var härligt att äntligen få pricka av en sak på min lista över mål och saker jag skall och vill uppnå.

Kär

2010-08-26 | 20:23:36

Vill ha!

*suktar*


Filmer på bio

2010-08-26 | 19:30:28

Jag har hittat fyra filmer jag gärna vill se på bio
Frågan är nu bara, vem vill se vilken med mig? :)


 

Det är dock redan bestämt att jag och Agnes skall se Grown-Ups tillsammans,
så den är redan "paxad", så att säga.


Konstigt nog så är det rätt många svenska filmer, för att vara jag liksom.

Var är moroten när man behöver den?

2010-08-26 | 02:43:11
Plötsligt får men ett ryck, och det varar intensivt några dagar, veckor.
Men sedan så sipprar det bara ur en, som när man sakta släpper ut luften ur en ballong man precis blåst upp.
Ibland så försvinner det fortare, som efter ett nålstick.
Jag hatar när det blir på det viset!
Det är skönt att ha något att sysselsätta sig med, en slags rutin, men som ändå inte är det.
Något man ser fram emot mer eller mindre under dagen.
Det inger en speciell känsla, helt enkelt.
Men när orken helt plötsligt bara tar slut och försvinner sin kos, så står man där helt uttömd och känner sig hopplös.
Det är så det är nu. Efter några veckors intisivitet.
Nu är jag bara trött.
Jag vill så mycket, men orken finns inte där.
Jag blir så trött av att behöva kämpa och kämpa mot det ena efter det andra som kommer ivägen.
Det hade varit skönt om det kunde komma något positivt och speciellt in i mitt liv, så jag faktiskt har något att se fram emot och gå upp för om dagarna.
En liten morot. som man kallar det.


Det dryga läsåret har börjat

2010-08-23 | 15:34:15
Då börjas det då.
Läsåret som troligtvis kommer att vara ett utav de jobbigaste och drygaste i mitt liv.
Det läsåret jag inte har någon möjlighet att studera, även om jag vill.
På tåget hem ifrån Malmö igår, efter att jag skiljts ifrån Anna-Sara började nedstämdheten sakta krypa emot mig.
Tankarna på att nu börjar skolorna igen, men jag hör inte hemma i någon skola.
Kompisar och vänner börjar antingen skolan eller jobba.

Alla verkar ha det bra utstakat för dem själva. Men allt bara sket sig för min del.
Pojken försvann. Utbildningarna försvann. Lägenhetsmöjligheterna försvann. Finns inte mycket kvar för mig.
Jag kommer sitta här hemma igen, och bara tyna bort känns det som.
Ingen kommer ha tid för mig, och jag vet ärligt talat inte vad jag skall ta mig till.
Det kostar pengar att ta sig någonstans, och någon inkomst har jag inte för fem öre just nu!

Jag borde se detta som en chans att hitta mig själv och få vissa saker klara i mitt liv.
Få rätt på en del som behövs fixas.
Problemet är bara att väldigt få saker går att göra något åt när man bara sitter instängd hemma och glor.
Hade jag åtminstone studerat eller haft något slags arbete (vilket jag inte riktigt känner för att ha just nu, för jag vill studera!) så hade jag kunnat "skapa" en större kontaktkrets åtminstone. Men icke.

Nej, jag vet vad det är jag skulle vilja fixa i mitt liv, men de sakerna är rätt körda det näsrmsta läsåret.
Jag hatar att hamna längre och längre bak efter folk som är yngre än mig. Att se den ena efter den andra få uppleva saker som jag aldrig kommer att få uppleva, vissa som inte ens bryr sig om de sakerna.
Livet kan vara bra orättvist ibland.

Ett annat problem är att jag kan bli alldeles för rastlös ibland när jag skall göra något. Jag vill ha det avklarat på ett kick, så att jag kan gå vidare till nästa steg, ett steg som jag hellre vill vara på än det jag faktiskt står och stampar på. Men det går inte så lätt, man måste ta vissa steg innan man kommer till dem man vill ta, eller vara på. Suck.

Jag borde fixa lite saker, kurser och grejer, som jag kan göra i vissa dagar i veckorna, så att livet känns lite lättare, men jag orkar bara inte. Tanken på att fixa är tröttsam att tänka, och orken bara pyser ut.
Sedan kan jag inte låta bli att tänka; tänk om jag inte orkar med att göra de sakerna jag fixar?
Men jag försöker tänka att det är bättre att ha fixat lite saker att göra, som kanske hjälper och underlättar det hela, än att inte ha gjort det alls.

Kände bara att jag behövde skriva ur mig detta lite, det känns lite bättre efteråt, när jag gjort det, liksom.
Det kommer två roligare inlägg senare, kanske inte idag, men ngn dag längre fram; ett om festen i lördags och en om Malmö Festivalen igår.

Här sätter jag punkt.

Den ena saken efter den andra

2010-08-20 | 14:23:33
Det verkar inte som att det bli ngt Motala för min del..
Visst är jag kanske lite smått ledsen och undrar vad det är för fel på mig, varför inga sådana linjer antar mig..
Men det som stör mig som allra mest, det är att de inte ens kunde meddela att jag inte kom in.
Jag förstår inte vad det är för fel på dessa jävla människorna, det är väl allmänt hyfs att faktiskt meddela antingen eller, varesig man kom in eller ej. Jävla sätt alltså.

Konstigt nog så är jag faktiskt lite glad och lättad att jag inte kom in, ändå.
För då slipper jag stressen med att åka upp och förbereda mig inför skolan på så kort tid, jag kan gå på Malmö Festivalen med Sofie (och ev. ngr utav de andra i gänget), jag kan börja på Friskis & Svettis med Angela och framförallt; jag slipper flytta så långt ifrån både familj och vänner.

Det var väl inte menigen att det skulle bli Motala helt enkelt. Nu får jag istället tänka på hur jag skall göra tills det är dags att ansöka till skolor igen. Nu har jag mycket tid på mig att leta upp många bra skolor, för nästa gång skall det sökas till flera stycken, för då borde väl åtminstone EN anta mig! Hoppas jag kommer klara av det bara, det är juh en hel del texter som antagligen kommer behövas läras in. Fast börjar jag nu, så skall det nog gå bra.

Och imorgon så är det dags för min Maskerad-/födelsedagsfest!
Det skall bli kul! Hoppas jag!
En sak som tynger mig lite är att Julia kanske inte kan komma! Då blir vi bara fyra... Det känns lite för lite, fem var på gränsen liksom. Och jag skulle gärna vilja att hon kommer!
Men det är inte så mycket att göra åt det.. Jag, och de andra, får göra det bästa av det hela helt enkelt!
Och så får jag och Julia träffas själva en annan dag.

Nu skall jag sluta skriva och ta tag i de sista jag skall bjuda på imorgon och fortsätta prova kläder.

Lång dag

2010-08-18 | 02:38:48
Har varit på resande fot hela denna dagen.
Började med att gå upp klockan 6, sedan begav vi oss mot Motala klockan 8.
Vi var framme vid Bonas Folkhögskola 14.00, som jag hade bestämt med kursföreståndaren.

Jag vet inte hur länge intervjun varade, men minst en timme. Jag skall våga mig på att säga att den gick rätt bra.
Jag fick svara på en massa frågor såsom; hur tycker du att en grupp skall vara?, varför gillar du teater?, hur länge har du gillat teater, när började det? hur länge har du hållt på, vad har du gjort? osv.

Sedan blev jag runtvisad på skolan, och jag får säga att jag blev glatt överraskad och lite imponerad när vi kom till teatersalarna. Det är helt klat bättre än Eslövs Folkhögskola, och jag fick verkligen känslan av teater.
Jag älskade det!

Efteråt så tog mamma och jag sikte på Växjö, där vi hade tänkt besöka en utav mina favoritrestauranger; det blev Ali Baba. Jag hade även tänkt försöka hinna besöka KJ-Store, men vi hann inte ner innan 18.

Det blev ett spontant besök på Nova också, fast vi ringde innan och kollade om det var okej.
Där var man poppis till 21.26, det var då vi åkte hem. Alla, vilket betyder BM, John, Dennis och lite Goran, ville prata med mig, och det kom frågor och prat ifrån alla håll och kanter. ^^
Det hela fick mig att sakna Nova lite, men ändå att känna att jag har lagt det där bakom mig nu, det är inte likadant där längre, det är så mycket som ändrats och hänt.

Vi "landade" inte hemma förrän 24-tiden, hade knappt hunnit ur bilen förrän Dave sms:ade och undrade om vi var hemma än, och att det inte hänt något.
Jag gick på toa, kollade lite busstider till och hem igen ifrån Hässleholm imorgon, sedan ringde jag upp honom.
Så imorgon skall jag ut på vägarna igen, fast med buss och bara till Hässleholm denna gången, för att träffa Dave.
Jag åker 12.29 ifrån Borrby och skall vara framme 15.11.

Men den viktigaste informationen utav dem alla ifrån idag är ändå;
på torsdag får jag reda på om jag kommit in på skolan!

Jag tog lite foton med kameran, tills den dog, då gick jag över till mobilen.
Kommer ev. lägga upp dem också.

Resa inför oviss framtid

2010-08-16 | 23:41:29
Imorgon bär det av upp mot Motala och Bona Folkhögskola för intervju och information om linjen och skolan.
Det blir 4-5 timmars bilresa, men jag skall ladda med massor av skivor och annan sysselsättning.
När vi sedan skall åka hem igen så tänkte vi svänga av mot Växjö i Värnamo och stanna till där och besöka en utav mina favoritrestauranger och ev. KJ-Store. När man ändå är uppåt i landet..

Lite småkul får man väl ha

2010-08-16 | 14:38:31

Haha! :D Annikas insats var nog bäst! x) höhö.
Jag undrar om han som hette Lasse är skåning, pågrund av "snapsvisan".

Eclipse

2010-08-14 | 12:03:10


Var och såg Eclipse på bio med Angela i onsdags.
Den var lite småkul, och bättre än tvåan. Som det brukar vara. Tvåan är oftast den drygaste i en film-serie.
Men den var bra! :)
Dock satt jag och gäspade i slutet av filmen flera gånger, för jag började bli trött, hade juh gått upp rätt tidigt.

Det blev rätt stressigt innan filmen, för först kom mitt tåg in på stationen ca 30 minuter försenat.
Sedan så tog maten vi beställt längre tid på sig att bli färdig än vad de hade sagt.
Så vi kan ha sett lite roliga ut när vi sprang till biosalongen.

Men allt löste sig till det bättre iaf, och filmen var bra, men dyr att se på. x_X

Kanske så blev det bäst så i slutändan

2010-08-11 | 14:17:06
Det hade kanske inte funkat med mig och Tim i längden, när jag tänker efter.
Jag vill veta, och framför allt känna, att jag är lite speciellare än resten för den jag är ihop med.

När jag tänker efter så var det en slags liten mur emellan oss, han släppte inte riktigt in mig.. Och jag släppte väl inte riktigt in honom helt heller. Visst tar det tid att dela med sig av sig själv, för där kan vara en hel del. Men om man är ihop, så är det väl i tron om att man skall tillbringa sitt liv med denne, och då skall man väl dela med sig av sig själv helt enkelt.

Även om jag försökte intala mig själv att jag skulle klara av att vara i ett förhållande där den andre personen skulle resa omkring ute i världen på obestämd tid, eftersom jag skulle veta att vi älskade varandra och att vi "tillhörde" varann, så tvivlar jag lite på att jag faktiskt hade gjort det.
Men vad "ger man inte upp" för den man älskar liksom, vad står man inte ut med?

Inners inne visste jag väl om allt detta.. Men jag blundade för det, för allt det andra var så mycket viktigare för mig.
Jag älskade honom, och han älskade mig tillbaka. Kan man begära mer liksom?

Men han var väl inte den rätte för mig trots allt, vi var väl inte menade för varann.
Tiden med honom var bara en sak på vägen, något som jag skulle utväcklas av.
Och vem kunde egentligen varit mycket bättre än Tim att börja med?

Som jag trodde, så var det för bra för att vara sant att den förste skulle vara den jag skulle tillbringa mit liv med.
Men att försöka tillbringa sitt liv med någon som "vägrar" ändra på sina egna planer för att ge plats för en annan person som kanske vill leva livet lite annorlunda är inte det bästa, och antagligen inte något jag vill. Mötas halvvägs och anpassa sig är ett måste för att saker och ting skall funka.

Jag undrar hur långt det är kvar utav komma-över-och-bearbetnings-processen nu.

En av de sista sakerna som antagligen krävs för att man skall lyckas komma över en person helt och kunna gå vidare är väl att hitta en annan person som man får känslor för, som helst har det ömsesidigt.


Fast det här med Tim kan ta ett tag, har hört att det skall vara svårast med den förste.
Och det är nog fullt förståeligt.


Grejt dey

2010-08-10 | 20:33:03
Nu tänkte jag strax avsluta denna dag, som faktiskt varit rätt så bra, med att gå och nanna kudden.
Skall bara låta ipoden ta emot alla de nya låtarna som jag konverterat ifrån youtube till mp3 inför buss- och tågresan imorgon. ^^ Micket bre mysik.

Nästan fått rätt på dygnet. Ramlade över en Folkhögskola som kan bli min nästa destination. En viss person på helgon. Lyckat fixa en utklädnad till den 21. Äntligen pratat med Försäkringskassan-människan. Fått mitt bankkort. Pratat med kursföreståndaren på Folkhögskolan. Suttit ute på balkongen. Inte småätit ngt idag. Provat en ny maträtt. Varit allmänt på bra humör. Mycket bra ny musik. Fin i håret. Nyduschad. And the list goes on when it comes to good things today.

Imorgon så blir det bio i Malmö med syster. :)
Godnatt!

Kanske så får jag studera ändå

2010-08-10 | 18:48:29

Jag ramlade över en Teaterlinje på en Folkhögskola i Motala som hade en del reservplatser kvar i natt. Såklart så tvekade jag inte en sekund att skicka iväg en intresseanmälan, och jag fick svar på den nästan direkt.

Det var en teaterlärare på skolan, kursföreståndaren närmare bestämt, som konstaterade att det var korrekt och ville att jag skulle skicka in en ansökan. Vilket man kunde göra direkt på deras hemsida. Sagt och gjort. Dröjde inte lång tid förrän jag fick ett svar i inkorgen ifrån samma person; hon ville att vi skulle pratas vid över telefon på kvällen; 18.00 för att vara exakt.

Det telefonsamtalet är nu avklarat ett x antal minuter sedan. Blev inget långt samtal, hon ville bara bestämma en annan dag som vi skulle ha ett längre samtal; lördag, klockan 11.00 blev det.
Jag skall höra av mig minst en dag innan ifall det inte funkar för mig. (om dygnet fuckar up sig tills dess vill säga)

Hon lät trevlig, och det lät som att hon tyckte detsamma om mig!


Ni måste erkänna att det ser rejält härligt ut, alltså!


Det går inte att lura sig själv

2010-08-09 | 07:59:36
Den senaste tiden har jag försökt intala mig själv att jag i stort sett kommit över Timothy.
Oroar mig även för att en liten bit av mig känner ett slags hat mot honom, men jag antar att det är fullt normalt. Den personen jag älskade sårade mig något enormt, liksom.
Problemet är att jag vet om innerst inne att jag verkligen inte har kommit över honom.

Det gör ont att bli påmind om honom, vilket jag blir av en hel del saker, såsom; vegetarisk mat, låtar som han gillar, låtar han tipsat mig om, en del spel, filosofi, vissa filmer, världs- och politiksfrågor, vissa juicer, champinjon mjukost, vissa ord m.m.
Blir jag inte påmind om honom så vandrar tankarna lätt in på honom av sig självt.

Det hela blir och känns ännu jobbigare pågrund av att det uppenbarligen kommer bli svårt för mig att börja älska någon annan på det viset, även om det finns de personer som skulle kunna vara givna kandidater så känner jag att det kommer säkert bara ta emot om/när jag träffar dem eftersom jag fortfarande älskar Timothy.

Om jag nu måste lyckas komma över honom helt innan jag kan bli kär i någon annan så kommer det ta jättelång tid. Det tog tid innan jag kom över David, tänk hur lång tid det kommer att ta med Timothy, honom var jag t.o.m. IHOP med. Det blir en helt annan sak när den andre älskat en tillbaka..

Jag jämför hela tiden alla killar med honom..
Problemet med det är att även om killarna har egenskaper som honom, så gör det ont för att det påminner mig om honom.. Det värsta är juh att det egentligen är Timothy jag vill ha..

Fast samtidigt som jag vill ha tillbaka Timothy så vill jag ändå inte det. För han sårade mig verkligen, och det känns svårt för mig att riktigt lita på honom på grund av det. Det är som om jag hade bränt mig.

Vi hade det bra, vi trivdes tillsammans. Vi hade kul och trevligt. Det var underbart.
Han fick mig att må bättre, gav mig mening; jag kände inte den där meningslösheten som jag ofta känner. Jag hade ingen dödsångest när jag skulle sova, det var lättare att både somna och vakna när jag var med honom.
För vissa säger det kanske inte så mycket, men, hur skall jag uttrycka mig, det var stort.

Men nu är det juh som det är..
Just nu känner jag inte att jag klarar av att träffa honom ens, för det gör för ont..
Jag är säker på att det kommer kännas väldigt hemskt, plus så vet jag inte om jag vill att han skall komma hem till mig längre. Vet inte om jag vill dela med mig av hur jag bott och bor, när vi inte är ihop längre..
Tyvärr så måste vi träffas åtminstone en gång till för att jag skall få xboxet och tillbaka mina saker som jag lämnade hos honom sista gången jag var hos där. Visst vill en del av mig träffa honom igen.. Men jag vet att det inte kommer göra mig så mycket gott, antagligen.

Jag vill ändå inte radera honom ur mitt liv bara sådär, för han var bra för mig.. Men jag vet inte om jag kommer klara av att vara bara vän med honom.. Men jag vill inte bara kapa banden sådär.

Fast vi skulle lika gärna ha kunnat gjort det, för vi har typ ingen kontakt. Den lilla kontakt vi haft har han varit så hemskt kylig mot mig! Jag kan iofs också ha varit det, men det är skillnad, det var inte jag som gjorde slut.
Jag kan framstå som kylig eftersom jag försöker skydda mig själv för att inte börja må allt för dåligt och bryta ihop. Han däremot ville att vi skulle fortsätta vara vänner, så då får han fan ta och bete sig som trevligt folk!

Nej, jag skall sluta älta detta och försöka sysselsätta mig med något..
Får väl bli en film igen, då får jag tankar på annat.. Men slösar bort mer av min tid..
Fast vad skulle jag annars göra? Allt står bara still..
Men jag känner ingen större mening med att göra en del andra grejer som kunde vara bättre att ta tag i just nu.

Ibland önskar jag att mitt liv hade varit lättare, även om jag lärt mig mycket

2010-08-04 | 02:15:05
Det gör ont i mig att se på alla dessa människor som har någon bästa vän som de kan prata med om allting. Men vem har jag? Jag är trött på att jag värdesätter de få vänner jag har så mycket men jag betyder inte lika mycket för dem.
Det blir väl lätt så när man har en massa vänner att man glömmer av en del..
Jag känner mig verkligen inte som en person som är viktig för andra.

För att inte tala om hur ont det gör att veta att mitt kommande år kommer att bli ett helvete!
Ingen skola, antagligen inget vidare jobb (om jag ens hittar ett) och ännu mindre chans att jag kan ha en egen lägenhet. Få vänner som kommer ha tid för mig, ännu mindre pågrund av de själva har skola eller liknande.

Jag vet inte hur länge jag orkar att bo kvar hemma hos mamma, jag dör lite av det för varje dag..
All skaparglädje, inspiration och gud vet vad sinar i denna atmosfären/omgivningen.
Jag känner mig fången av att bo i ***by, man kan inte ta sig ngnstans på enkelt vis.
Vill bara ut i världen, eller åtminstone landet, och göra något med mitt liv.

Viljan och orken sinar också sakta, men säkert, och det kommer att göra allt så mycket svårare.
Folk, ungdomar som gått i stort sett alla sina år i skolan skall skatta sig lyckliga alltså!
Allt blir och är så mycket lättare.

Det får mig att komma ihåg när jag bara satt hemma och inte gick i skolan, när jag berättade det för andra i min ålder sa de att jag var en "lyckost". Blev och blir så jävla sur på dem!
Det är ingen lycka med något sådant, allt blir så mycket svårare och jobbigare för en i framtiden sedan!
Och skönt, lugnt och trevligt är det inte heller.. Man sitter juh bara där hemma och glor!
Nä, vissa människor vet inte hur bra de har det alltså!
Man vet sällan det förrän man förlorat det som var bra, det har jag fått erfara många gånger.