Tack.

2012-07-15 | 01:13:26
Tack, för att ni visar att ni "bryr" er.
Tack, för att ni visar att jag tydligen inte är värd något ändå.
Tack, för att ni visar hur fega ni är och springer iväg och gömmer så fort det blir jobbigt.
Tack, för att ni ignorerar någon som mår dåligt och uppenbart behöver känna att denne betyder något.
Tack, för att ni inte förstår att ni inte är de enda som har varit med om ett rent helvete.
Tack, så jävla mycket för att ni är så upptagna av er själva och inte kan stanna upp för mig, så som jag ALLTID gjort för er!
Tack, för att ni visar att ni kan rusa till undsättning när det gäller andra, men när det gäller mig, då behövs inte det! För Linda, hon är så stark, hon klarar allt själv.
Men när jag inte är stark längre? När jag inte klarar allt själv längre?
Då kan jag bara lägga mig ner och gråta tills där inte finns mer vatten i min kropp att gråta ut.
Då kan jag bara ligga där och stirra rätt ut i luften och hoppas att kroppen fortsätter att andas åt mig. För jag orkar inte göra det själv längre.
Då kan jag bara hoppas att något ska hända, som vänder allt.
Och att jag inte har slutat andas när det väl händer.