Lucka 23: Berätta om en gång när du kände dig ensam

2013-12-23 | 19:45:22
 
Hela detta året har jag ständigt känt mig ensam. Ända sedan jag flyttade till min lägenhet i Ystad har jag känt mig riktigt, riktigt ensam. Jag bor själv. Sitter själv. Går i skolan. Men ingen pratar riktigt med mig. Jag finns liksom inte. Jag är bara en skugga som går genom folkmängden på skolan. Sedan går jag hem. Där jag sitter själv. De vänner man har bor så långt bort och är upptagna med sitt. Sedan finns det de man trodde var ens vänner, som inte verkar bry sig ett piss om en längre. Så här sitter man, dag ut och dag in och kunde lika gärna knappt ha existerat. Så känns det.

Men jag har min pojkvän. Jag har min mamma. Och jag har min syster. De tre finns där. Men ändå så är jag så jävla ensam. För pojkvännen kan jag bara träffa på helgerna. Mamma träffar jag kanske en gång i veckan. Och min syster går det jättelång tid emellan varje gång vi träffas. Oftast känns det bäst när jag är hos pojkvännen. Då bryr jag mig inte lika mycket om alla vänner som inte bryr sig och svikit en. Hos honom känner jag mig trygg och avslappnad.

Så ja, ett specifikt tillfälle kan jag nog inte berätta om, och vad är det att berätta om. Alla dagar ser i stora drag likadana ut. Samtidigt så kan jag faktiskt njuta av att få vara själv. Det är skönt och bekvämt. Jag kan slappna av på ett annat sätt när jag är själv ibland. Men det är ofta bara skönt i någon dag, sedan vill jag ha min pojkvän där igen. I bakgrunden. Som kan ge mig ny ork, motivation och styrka att ta tag i alla måsten igen. 

Jag hoppas på en förändring det kommande året. För jag har ett helt år till framför mig av att bo själv. Kanske kan jag lyckas skaffa några nya bekantskaper (men jag hoppas inte för mycket) och kanske kan jag komma igång med lite aktiviteter. Aktiviteter gör ändå dagarna något mer betydelsefulla. Jag får se hur det blir, det kan bara framtiden visa.
 
 
Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.

Lucka 22: Berätta om det du tycker är vackrast hos dig själv

2013-12-22 | 18:08:00
 
Jag är väldigt självkritisk mot mig själv och har dåligt självförtroende. Detta är därförväldigt svårt för mig att skriva om. Hade faktiskt en tanke om att skriva en sak som gäller utseendet och en som gäller min personlighet. Men jag fastnar när jag tänker på vilket jag ska skriva om. Jag vet inte riktigt vad jag tycker är som vackrast hos mig själv. Har mina perioder då jag bara tycker jag är så hemskt dålig, ful, värdelös och hemsk. Många gånger måste jag höra från andra att jag är fin och bra för att faktiskt kunna känna och tänka att det faktiskt kan vara så.

Det hela slutade med att jag frågade min pojkvän vad han tyckte. Både när det gäller mig som person och utseendet. "Jag tycker om att du har så djupa, vettiga tankar. Det är trevligt när vi kan fastna i konverstion om någonting och jag faktiskt får en riktig tankeställare. Jag gillar att du är smart! Det är en fin egenskap.". Jag antar att det är något att vara stolt över. Att vara smart och ha djupa och vettiga tankar! Det får jag ofta höra. Det och uppmaningar om att jag borde skriva böcker och hålla föreläsningar, på grund av det. Men kan det ses som en vacker sak? Det kanske det kan. Jag tänker ju steget längre, förstår lätt mer än andra och är bra på att observera saker som andra inte tänkt på. Det är väl en rätt bra egenskap med tanke på att det kan förändra hur folk tänker. Kanske kan jag förändra samhället. Vem vet! Hoppas kan man alltid.

Men när det gäller mitt utseende då? Jag är, som det kommit fram i tidigare luckor, inte så nöjd över min kropp. Så det "vackraste" hos mig är väl ansiktet. Det jag gillar mest i mitt ansikte är nog mina ögon. De är lite större än andras och mandelformade. På grund av att de är melerade, eller så är det unikt för mig, så skiftar de i färg, oftast mellan att vara bruna eller khakigröna. Men mest är de khakigröna. bland är de mönstrade som en orm och ofta är de orangea runt pupillen, som en solförmörkelse. Jag är även rätt nöjd med mitt hår, färgmässigt då. För det hade inte skadat med lite vågigare hår. Det betyder dock inte att jag inte gillar att förändra det ibland, det gör jag då dock inte för att jag inte gillar min naturliga.

 
 

Lucka 21: Berätta om vad ‘mode’ betyder för dig

2013-12-21 | 21:08:25
 
Jag kopplar lätt ihop mode med något dåligt. Sådant som är inne väldigt kort tid. En sommar är turkost på modet. En annan är det massa blommor som gäller. Modet tycks ändras varje årstid. Det stannar sällan länge heller. Jag har aldrig brytt mig om modet. Jag kör min grej. Har på mig sådant som jag gillar. Sedan skiter jag i om det är inne eller ej.

Dessutom så vill jag vara unik. Inte en i mängden. Jag kommer ihåg den sommaren då turkosa färger blev modernt och jag hade gått runt i turkost ett bra tag innan. "Fan, nu kommer folk tro att jag har turkost för att det är mode!". Sådant ville jag inte förknippas med. Jag ville inte höra till de som slaviskt följde modet som ett par zombies. Bland dem som inte skapar sig en egen stil och sedan kör med den no-matter-what!
 
Samtidigt är mode lite ihopakopplat med något som är väldigt dyrt, och många gånger inte ens till för att bära. Något jag kan tycka är smått löjligt. Visst, det är kul med skapandet och visa att man kan. Men vad är det för mening att ens göra kläder som inte kan användas, som är sjukt dyra och faktiskt sälja dem?

Nej. Det där med mode. Det är inte min grej. Jag kör på det som passar mig och det jag gillar. Sedan skiter jag i om andra anser att jag har på mig något omodernt. Hellre min stil än en i mängden!
 
 
Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.

Lucka 20: Berätta om din student

2013-12-20 | 22:02:55
 
 
Tyvärr finns det inget att berätta, för jag har inte tagit studenten och kommer aldrig få göra det heller. Länge har jag sörjt över faktumet att jag aldrig får uppleva en student, som alla andra. Det känns så speciellt på något vis, men sedan vet jag inte om jag hade njutit och fått ut något av allt som har med studenten att göra.

Jag sörjer att jag inte få en studentmössa. Jag sörjer upplevelsen. Jag sörjer det speciella kring hela grejen. Men mest av allt sörjer jag faktiskt det där plakatet man letar efter i folkhavet. För det har jag sedan jag var mycket liten funderat lite längtande och nyfiket på vilken bild jag skulle få ha på mitt. Det får jag tyvärr aldrig veta.

Det positiva med det hela är att jag slipper en massa grejer som jag inte vet var jag ska göra av med eller behöver känna sorg över att jag måste kasta blommorna till slut. Fast jag skulle lätt genomlida dessa saker bara för att få ha en egen student.

Jag har funderat lite på om jag skulle slänga ihop något som liknar en student när jag till slut är klar på komvux. För då tar jag i stora drag min student. Men det blir ingen champangefrukost, avsked med klasskamrater, utspring och flakåkande. Champangefrukost kan man nog fixa på något sätt ändå. Det blir bara en helt annan grej av det..

Frågan är om jag ska göra det med bara min familj. Eller kanske med familj och vänner. Eller bara med vänner. Nej inte bara med vänner. Men jag tror inte jag tänker göra det med släkten. Vi får se hur det blir. Det kan bara framtiden förtälla. Det är väl ett år kvar tills jag faktiskt lyckas bli klar.

Men det är bra att ha lite idéer i alla fall, så det inte kommer sådär hux flux. Så kan man börja att planera och fixa i tid i varje fall.
 
 
Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.

Lucka 19: Berätta om ett foto som berör dig

2013-12-20 | 22:02:00
Jag började skriva ett inlägg för denna luckan, och rätt som det var så råkade jag radera allt på en och samma gång. Förstår inte vad jag kom åt. Tyckte inte alls att jag kom åt något. Jag hade i varje fall inte något särskilt att komma med. Jag babblade på lite om hur alla foton berör vare sig de är bra eller dåliga, vare sig de är konstnärliga eller bara vanliga vardagsfoton.

jTyvärr så sitter jag inte hemma vid min egen dator heller, utan sitter hos min mamma av flera olika skäl, ett är att det snart är jul och den ska firas här, och på grund av detta har jag inte ens tillgång till mina egna foton. Så denna luckan känns svårt att åstadkomma, tyvärr.. Så, på det viset ligger det till.
 
 
Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.

Lucka 18: Berätta om en ikonisk/historisk person som inspirerar dig

2013-12-18 | 17:44:02
Då var det det här igen, att inspireras av en person. Det som jag inte riktigt gör. Jag kan däremot komma på personer som är riktigt, ja, fantastiska. Kanske inspireras man omedvetet att vilja sträva mot att bli lika fantastiska som de, och bli en bättre människa. Ja, kanske finns där ändå någon stor person som inspirerar mig, till och med flera personer. Den första personen jag tänkte på är Astrid Lindgren. Detta på grund av att jag fick i uppgift i Historia 1b att berätta om vilken historisk person jag skulle vilja vara. Då valde jag just Astrid Lindgren. För vilken fantastisk människa! Hennes böcker är kända världen över, många av dem tar upp saker som är värda att tänka på, hon har skrivit vissa böcker med mål att ändra samhället och hon hade väldigt bra och sunda tankar tycker jag. Dessutom så är hon kvinna. I ett mansdominerande samhälle är det bra med kvinnor som syns och förändrar. 
 
 
 
Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.

Lucka 17: Berätta om hur du skulle vilja se ut om du fick drömma

2013-12-17 | 14:12:00
Eftersom jag är mycket av en realist så drömmer jag inte om att se ut som någon annan, eller visst, jag kan ju önska att jag såg ut på ett annat sätt och mer som vissa andra. Men jag kom på mig själv när jag satt och tittade på bilder på människor som är sådär perfekt vackra på något vis, att "Nä, vad tråkigt att se ut så", egentligen. Fy, vad tråkigt att se sådär perfekt ut, och ibland är det så att när folk har den där perfekta looken, så blir de på något vis fula. Tacka vet jag människor med ett unikt utseende, med sina skavanker, men som ändå är så otroligt vackra!

Därför har jag valt att visa hur jag skulle vilja se ut, när det gäller min kropp. För det är trots allt något jag kan uppnå, om jag verkligen kämpar (och slutar få massa motgångar som gör det svårt att gå ner i vikt och så). Sedan ovanpå det tänkte jag då även visa några exempel på kläder och stilar jag skulle vilja ha om jag var smalare och faktiskt kan lyckas komma i fler kläder.

 
 
Tro det eller ej så vill jag inte vara värsta jättesmal och se ut på det viset som så många tjejer gör nu för tiden. Jag vill vara kurvig och lite mullig men samtidigt vill jag slippa den stora magen. Så enkelt är det. Jag personligen kan tycka att det är finare om man har former och vissa former försvinner helt enkelt om man är hur smal som helst. Då får man helt enkelt offra en del kläder bara, eftersom så mycket gör till sjukt smala människor. Samtidigt så finns där mer som passar om jag ser ut som kvinnorna på bilderna, än vad det finns för hur jag ser ut nu. Elsa Billgren är för övrigt en person vars kropp jag gärna hade haft! Inte för smal, men som ändå ser bra ut i kläder! Hade jag kunnat se ut precis som jag vill, och därför kunna ha på mig i stort sett vad jag vill, då skulle jag bl.a. ha på mig detta:

 
 
 Alla klädesreleterade bilder kommer ifrån pinterest.
 
 

Lucka 16: Berätta om det bästa köpet i ditt liv

2013-12-16 | 22:02:00
Jag har inte något kärt, fint, litet husdjur som kan kännas som en självklar kandidat till det bästa köpet. Jag har inte köpt en bil som underlättar mitt liv och gör att jag kan ta mig till en massa ställen. Jag har inte köpt något hus, eller en lägenhet den senaste tiden heller. Vad är det bästa man köpt i sitt liv när man inte köpt några jättestora och tydliga livsomvälvande saker?
 
Med risk för att låta lite sötsliskigt klyschig så får jag nog säga att ett av mina bästa köp var bussbiljetten från Simrishamn till Kristianstad med trean. Det var en varm dag i april. Den 22:de för att vara exakt. Året var 2011 och jag gick på bussen som skulle ta mig till den där speciella personen som skulle bli min pojkvän. Ja, mitt bästa köp måste vara den biljetten. För tack vare det köpet träffade jag mannen i mitt liv och min fina tuss. Tänk att något så obetydligt kan vara ett av de bästa köpen man gjort. En liten pappersbit med siffror och bokstäver på. Om jag nu ens fick en biljett, vilket är högst troligt att jag aldrig fick. Jag gick på, sa vart jag skulle och höll fram mitt jojo-kort och duttade in min resa. Alltså har jag inte ens köpt en biljett, utan bara en fiktiv sådan. Fortfarande bland det bästa jag gjort och köpt.
 
 
 
Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.

Lucka 15: Berätta om din favoritmaträtt

2013-12-15 | 19:44:00
Mat. Så underbart när det är rätt. Finns den maten som riktigt smälter i munnen alltså. Men just nu är jag så trött på mat. Har ingen aptit. Kan inte äta viss mat utan att må dåligt. Vet inte ens vilken man som orsakar det ens. Så trött på det.

Jag har alltid haft svårt för att säga vad för maträtt som är min favorit. För det där har alltid berott på humöret och vad jag är sugen på just då. Självklart har jag haft de rätterna som jag har kunnat äta flera dagar på raken och som man har varit sugen på hur ofta som helst. Men sedan så tröttnar man på det lite. Smaklökarna förändras. Man går vidare. Hittar nya rätter. Utvecklas. Förändras. Jag har haft min pappas köttfärssås med spagetti som favoriträtt när jag var liten. Mammas kycklinggryta med cashewnötter som favarotirätt för ett par år sedan. Vet inte vad jag har för favoriträtt just nu. Men där finns de rätter som sällan slår fel.

Något som är riktigt, riktigt gott är en god grillad köttbit, med tzatsiki och klyftpotatis och så fetaost på det. Hemmagjord guacamole! Pizza från Bestguldi i Krisitanstad, och så pizzasallad till det (när de lyckas ordentligt med den). Pommes. Friterade bläckfiskringar som man doppar i vitlöksaoli. För att ge några exempel på sådant som är mumma. Fast nu vill jag inte sitta och skriva mer om mat, för då blir jag bara sugen på det och det är svårt att slänga ihop eller köpa de där grejerna just nu. haha.
 

Too late. Nu är jag sugen på detta.
Bilden togs för några år sedan när jag inte var så förtjust i grönsaker, men grönsaker ska där var med nu!
 
 
Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.

Lucka 14: Berätta om din stil för ett år sedan.

2013-12-15 | 19:20:54
Här kommer en dag försenad lucka! Jag hade fullt upp med att fira min syster igår och sedan orkade jag inte riktigt sätta mig ner och slänga ihop en lucka. Här kommer mitt halvdanna bidrag..

Samtidigt som jag inte tycker att min stil har ändrats något särskilt det senaste året, så har det kanske gjort det lite ändå. Det var mycket färggladare förut. En favoritoutfit var en lila tunika/klänning, svarta leggings, grön cardigan, blå palestinasjal och så en senapsgul basker på det. Jag har däremot fortfarande den kombon på mig ibland. Poängen är att det har tonats ner lite, jag har börjat ha lite mörkare färger på mig igen. Det är inte så att jag medvetet har bestämt mig för denna förändringen. Jag tror faktiskt det hänger mycket på att de kläder jag hittat som passat mig har varit i mörkare färger helt enkelt.

Sedan var det så att jag i början av 2012 gick på folkhögskola. En teaterlinje. Det kändes helt enkelt mer motiverande att tänka lite mer på vad man klädde sig, eftersom man faktiskt träffade människor och snackade med dem och så. Det gör jag inte nu när jag går på komvux. Känns knappt som man finns egentligen. Sedan går vissa outfits och komboneringar bort, eftersom jag inte klarar av tryck på magen på grund av mitt okända magproblem som jag haft det senaste halvåret.

Så så ligger det till.
 
Här är ett exempel på hur färgglad jag kunde se ut.
 
 
Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.

Lucka 13: Berätta om ett minne från din uppväxt

2013-12-13 | 20:56:46
 
 
Efter att ha funderat och funderat på vad för minne jag skulle skriva om kom jag tillslut på det! Det var på vägen hem från kyrkan som jag kom på det. Varför inte skriva om mina Lucia-minnen från barndomen? När det är Lucia och allt idag. Så det tänker jag göra. Jag tänkte berätta om tre olika Lucia-tillfällen under min barndom, för det är de tre jag kommer ihåg.

Vi börjar med det första. Jag minns inte alls hur gammal jag var, men jag var rätt liten. Batteridrivet-ljus-liten. Jag vet inte om det var något som arrangerades av dagmammorna, eller om det var något som man gjorde via förskolan. Jag gissar på det förstnämnda. Men det var i vilket fall som runt den åldern jag var.
Vi skulle lussa på ålderdomshemmet. Jag minns inte själva lussandet riktigt. Då när vi stod och sjöng. Kan hända att jag minns det lite svagt, hur de gamla människorna tittade på oss. Måste har varit riktigt trevligt för dem att vi kom dit och sjöng för dem. Nä, det jag minns var innan. När vi förberedde oss. Stod och klädde på oss Lucia-linnen, tomtekläder, pepparkaksutstyrslar och så stjärngosselinnena. Jag var tärna. Med glitter i håret. Och det batteridrivna ljuset tyckte jag var rätt kul. Jag minns att mamma var med och hjälpte mig bli klar. Hjälpte till med strumpbyxor. Sätta i glittret. Sedan minns jag inte mycket mer.

Det andra minnet är i fyran. Året är 2000. Jag är tio år. I min skola så var det alltid fyran som lussade. Detta på grund av att de som gick i sexan lussade i kyrkan. I vilket fall som helst så var det vår tur detta året. Vi lottade om vem som skulle vara Lucia. Jag blev extra. Ifall hon som blev Lucia skulle bli sjuk eller något i den stilen. Den tjejen var så dramatisk och jämrade sig hela tiden om att hon inte ville längre, hon vågade inte, pressen var för stor och vad det nu var för anledning. "Linda får göra det istället!", så höll hon på ända in i sista minuten. Jag var aldrig Lucia. Däremot så sjöng jag solo mer än en gång. Jag hade till och med fått äran att sjunga solo i en av de svåra låtarna. Lärarinnan sa att jag fick sjunga solo på den låten, men om jag inte ville så får vi alla sjunga det tillsammans. Det betydde indirekt att hon inte ansåg att någon annan skulle klara av att sjunga den. Sånt känns bra. Så jag sjöng låten. Det gick bra. Jag fick till och med beröm av andra föräldrar efteråt. Det finns till och med ett foto på mig just när jag sjunger.

Det tredje och sista minnet är 2002, från när jag går i sexan. Som jag redan berättat var det då man lussade i kyrkan. Än en gång var det utlottning av Lucia som gällde och kan ni tänka er; det var jag som stod på lappen! Den mulliga tjejen med den stora rumpan skulle vara Lucia! Personligen tyckte jag det var riktigt bra att det var jag som blev det, tjejen med det mörka håret. Var så trött på tramset att Lucia ska vara blond. Så fan heller! Lucia var mörkhårig! Jag ansåg det vara så jäkla tramsigt att hela grejen med den blonda tjejen hade blivit en sådan fixidé. Lucia var mörkhårig! Däremot tycker inte jag det ska spela någon roll. Alla ska ha chans att få vara Lucia, men att snöa in sig på det blonda håret. Trams.
Där var för övrigt en annan av de andra tjejerna som också ville vara Lucia som vägrade vara med i Lucia-tåget eftersom hon inte blev dragen.. Så det var hon inte. Hå-hå-ja-ja.
När det sedan var dags, fredagen den 13:de och allting, så var jag hes och ont i halsen. Jag fick stå och mima, eftersom jag inte borde sjunga. Skoj. Tyvärr såg jag inte så glad ut heller, eftersom jag hade fått för mig att jag inte skulle se så jävla glad ut. Eftersom Lucia är en sorglig historia. Ångrar det lite. Det hade sett så mycket bättre ut om jag log. Däremot har vi foton på mig där jag ler, som min syster har tagit, efteråt.

Så det var mina tre minnen av Lucia under min barndom.
 
 
Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.

Lucka 12: Berätta om musik som inspirerar dig

2013-12-12 | 16:40:00
Jag tror det beror lite på typen av musik vad det inspirerar till. För musik kan inspirera till flera olika saker. Medan en viss musik hjälper en städa är en annan bra att ha i bakgrunden när man gör skolarbete. Någon musik är bra när man sitter på bussen för att fördriva tid och flyta iväg i tankarna. (The Black Keys - Meet Me In the City) Sedan finns det den musiken som styrker en på något vis, man känner sig inspirerad, motiverad och pepp. Musik är så sjukt bra! Den är bra till allt möjligt, passar till allt. När man är arg, glad, ledsen, kär eller festsugen, vad som helst!

Jag är väldigt mycket för musik som liksom fyller hela rummet (Klingande - Jubel) och det blir en känsla av att musiken omger en på något vis. Då kan det också vara väldigt skönt att inte tvunget behöva lyssna på texten. Samtidigt tycker jag om vissa låtar just på grund av texten och den är sjukt viktig i många sammanhang. Slår man sedan ihop båda så kan det bli helt perfekt! Att båda delarna går hem menar jag då.

Den musiken jag nu tänker välja som den som inspirerar mig, det är den som får mig att resa mig upp igen, fortsätta kämpa och känna/tänka att jag klarar detta, jag är stark och alla jävla idioter och hinder kan dra-åt-helvete! Det går nog lite hand i hand med låtar som jag personligen tycker har lite feel-good-känsla och som gör att man liksom laddar upp inför något.

Här är en handfull låtar som jag kan tycka stämmer in på det jag precis skrev; Katy Perry - Roar, Avicii - Wake Me Up, The Prodigy - Stand Up, Eminem - Not Afraid, Creedence Clearwater Revival - Up Around The Bend, Awolnation - Brun It Down, Awolnation - Sail, Kirk Franklin - Imagine Me, Gavin Degraw - Soldier, Icona Pop - I Love It, Gotye - Learnalilgivinanlovin, The Black Keys - Lonely Boy.

 
 
 

Bvc-fenomenet fortsätter

2013-12-11 | 20:41:00
Det finns ett ställe på Region Skåne där man kan ge respons och åsikter på saker som kan bli bättre. Jag valde att uttrycka min åsikt om att drop-in-tider borde finnas på deras sida. Passade även på att berätta lite kort hur jäkla svårt det är att få tag i folk.

Fick idag svar på detta från bvc i Ystad om att jag skulle lämna mitt nummer, så hon kunde ringa upp mig. Jag valde istället att svara på mailet och fråga vad hon behöver mitt nummer för när jag bara vill veta vad de har för drop-in-tider. Får drop-in-tiderna. Som är desamma som de som stod på min kallelse. Okej? Skriver tillbaka och frågar; är det säkert? Skriver även lite kort om att jag varit där mellan de tiderna under en fredag och det var låst. Fick svaret att; ja, det är de tiderna, året ut.. Hur FAN kan det då komma sig att det var fucking låst, igenbommat och helt jävla mörkt och nedsläckt när jag var där?! Kan man få mer damp på detta eller?

Är det okej om jag springer in i en jävla vägg, skriker och flippar ut nu eller? VAD ÄR DET FÖR JÄVLA FEL PÅ DET HÄR STÄLLET?

Lucka 11: Berätta om det fulaste du vet.

2013-12-11 | 18:01:00
 
Samtidigt som det finns så mycket fint i världen finns det även mycket fult. Miljöförstöring. Krig. Cancer. Känslokalla människor. Mobbing. Sjukdom. Djurplågeri. Listan kan göras lång. Det är i alla fall en vädigt egoistisk, ytlig och hemsk värld vi lever i. Vikthets. Anorexi. Hemska budskap till våra barn. Överkonsumering. Dålig avfallssortering. Mord. Våldtäkt.

Att välja en är svårt. Men i skrivande stund kom jag att tänka på en dagsutmaning jag hade på instagram för någon månad sedan. Om du kunde ta bort/förinta/göra av med vad som helst i hela världen, vad skulle det vara? Det skulle vara något riktigt fult tänker jag. Då valde jag cancer. Så här löd min motivering:

Om jag kunde ta bort en enda sak från vår värld skulle det vara cancer! De flesta skulle kanske säga krig, men jag anser att om folk kan sluta vara dumma i huvudet och använda skallen kan de få krig att sluta. Vi kan själva påverka krig, hunger och fattigdom och hjälpa de som behöver hjälp. Men vi har ingen kännedom om hur det går att förinta cancern och behandla utan att de drabbade mår skit av det. Därför önskar jag att cancer inte fanns. Det kan drabba alla och alla påverkas, inte bara den drabbade utan även de runt omkring.

Cancer är riktigt fult tycker jag! Det tär på den som drabbas och människorna runt omkring. Det river ner allt och raserar familjer, planer och allt möjligt. Det är riktigt hemskt! Samtidigt som allt det andra jag räknade upp är riktigt fult och hemskt det också. Något som är riktigt, riktigt fult är likgiltigheten människor visar gentemot varandra! Hur folk bara kan skita i andra. "Äh, det är inte mitt problem tänker de!", "Någon annan kan ta itu med det.", det tankesättet är rent ut sagt förjävligt! "Vad gör det om jag slänger detta batteriet i soporna, vad gör ett batteri?". Eller som när jag i varning 2 snöstorm fick gå 5 km för att komma hem eftersom bussen inte ville köra om Borrby, som jag skulle till. Där var ett fåtal bilar som körde förbi mig, inte en enda stannade!

Jag älskar att se när andra människor gör bara en liten god gärning gentemot andra människor! Små vardagshjältar är bland det bästa som finns. Det skulle jag skrivit om i min förra lucka ju! Hah..

Så ja, vad säger man. Vi lever i en ful, ful värld samtidigt som den är utomordentligt vacker, vacker!
 
 
Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.

Fortsättningen på morgonens bravader gällande att få kontakt med bvc

2013-12-10 | 18:54:00
Alltså, allvarligt talat så tror jag att jag snart smäller av!

Bestämde mig precis för att gå in på hemsidan som bvc-telefon-människan hänvisade till. Fattar inte alls vart jag skulle kunna ta kontakt med dem via sidan och efter lite letande utan någon större framgång bestämmer jag mig för att skicka iväg ett mail till dem. Jag hittade nämligen en mailadress på pappret jag fått hemskickat. Gör detta. Får ett auto-mail bara några sekunder efter där det står att mailadressen har upphört och de hänvisar tillbaka till hemsidan jag precis varit på. Fast denna gången lite mer specifikt.

Tydligen var det "mina vårdkontakter" man skulle gå in på. Hur uppenbart och tydligt det nu är.. Klickar mig vidare in på sidan via länken. Där måste man logga in. Jaha, ska det vara klydderier med särskilda inloggningsuppgifter nu också då, tänker jag. Men jag hinner inte undersöka saken närmre då jag upptäcker att det enda man kan göra via detta är att avboka/boka möten, förnya recept och dylikt. Ingenting med att ställa frågor. Jaha. Hur fan ska jag få reda på de jävla drop-in-tiderna nu då?

Då får jag väl för fan ta cykeln ner till sjukhuset och fråga där. Vilket känns helt meningslöst eftersom personen i informationen jag snackade med sist jag var där inte visste någonting alls. Varför skulle de veta mer denna gången? Det är fan tur att det inte är något livshotande, för på detta viset hade man väl hunnit kolevippa innan man får någon jävla hjälp!

Lucka 10: Berätta om någonting som du tycker är alldeles särskilt vackert

2013-12-10 | 15:48:00
Hur ska man kunna välja en endaste sak egentligen? Det finns så mycket fint här i världen. Det behöver inte vara något jättestort och amazing för att det ska kunna räknas som något alldeles särskilt vackert. Även de minsta små saker och gester kan vara speciella. Att se det fina i det lilla och uppskatta de små sakerna, det är alldeles särskilt vackert. Särskilt i dagens samhälle där det finns så mycket skit. Då behöver man de där små fina sakerna som gör det lite lättare att andas och livet något uthärdligare att leva.

Så som stora snöflingor som lugnt dalar ner från skyn.

Eller helt underbar, trång och hemtrevlig arkitektur.


Glittriga klänningar som ser hemskt dyrbara ut - perfekt till nyårsfesten. (drömmen)

Katter.

Paraplyer, inte de vanliga basic då.


Böcker och alla miljontalsvärldar som finns i dem.


Ballonger - allt blir festligare med ballonger.


Min tuss som står ut med mig trots alla mina konstigheter och upp- och nedgångar.


Ljusslingor.

Sommarkvällar - ljuset, dofterna, allt.


Detta var bara en handfull av små saker som jag uppskattar här i livet, vilka är era?
Alla bilders källor kommer du till ifall du klickar på dem, utom fotot på min tuss eftersom jag tagit det själv.


Slutspurtsstress

2013-12-10 | 12:50:47
Usch, känner sådan stress för slutspurten i skolan! Förstår inte alls hur jag ska lyckas slänga ihop den sista uppgiften i historia som ska vara på 2-3 sidor om kvinnornas framgång gällande rösträtt, och sedan även få ihop den sista uppgiften i filosofi som innebär en massa läsande och bara att läsa tar en sådan tid.

Jag vet att det är rätt puckat att sitta här och beklaga sig över det hela, istället för att göra mina skoluppgifter. Men det går bara inte att endast sitta och mata, mata, mata in text och samla ihop fakta. Jag försöker variera lite mellan olika grejer. Känns lättast på det viset. Om det är bra, det vet jag inget om.

I vilket fall som helst så måste jag få ihop något att lämna in, så det ska gå och sedan får det bli som det blir helt enkelt. Nä... Jag kan inte sitta här och babbla mer om detta, jag får väl återgå till historieuppgiften. Tänkte jag skulle börja skriva lite nu, så får jag väl leta upp mer information senare om det skulle behövas ännu mer. Jag har kanske tur och det visar sig att jag lyckats få ihop tillräckligt. Det återstår att se. Haj, haj!

Att det ska vara så jävla svårt

2013-12-10 | 12:32:00
Började dagen med att ringa till bvc för att kunna få reda på deras rätt drop-in-tider, efter att jag gått dit de tiderna som stod på lappen jag fått hem och det var helt svart och igenbommat.

Ringer mellan 10 och 11, den senare tiden som jag fått reda på att de ska ha telefontid. Nähäpp, den tiden har blivit ändrad till 11-12. Lägger på. Väntar snällt på att klockan ska bli 11. Ringer. Kommer till en inspelad röst som säger att "Sjöbo och Ystad har samma telefonväxelgrej blablabla... Ystad svarar mellan 8-9.30 och Sjöbo svarar mellan 11-12." Men vafan! Varför ska Ystad ha den tidiga tiden? Lägger på.

Ringer upp igen. Sjöbo kan kanske svara på mina frågor ändå. Rösten fortsätter att babbla något om att man kan tala in på telefonsvararen om de är upptagna i andra samtal. Ett konstigt ljud låter, typ som, slut, stänger av, det var allt. Tyst. Jaha. Var det signalen eller? Kan det inte vara. Det var oklart tycker jag. Inget händer. Lägger på.

Ringer upp igen. Tänker att deras klocka går kanske efter min. Samma sak igen. Får även reda på att det är lättare att få tag på dem via hemsidan. Amen för fan då! Då får jag väl ta kontakt med dem där! Att det ska vara så jävla svårt!

Slutsats; inget. fungerar. i ystad. över. huvud. taget!!! (baserar detta på andra tidiga erfarenheter)

Låtlistan

2013-12-09 | 14:32:00
 
 
En låt som innehåller mitt namn
Dickey Lee - I Saw Linda Yesterday
Där finns inte så många låtar med mitt namn i som jag känner till. Denna är en av dem jag vet.

En låt jag lyssnade på som liten
Vengaboys - Boom, boom, boom
Sjukt svårt att bara välja en, särskilt eftersom musiken jag lyssnade på var så sjukt blandad mellan det som var populärt i klassen, det min syster lyssnade på och det min mamma lyssnade på. Valde denna låten eftersom jag har den på singel, lyssnade på den mycket och verkligen känns som ett kast bak i barndomen.


En guilty pleasure-låt
Miley Cyrus - We Can't Stop
Jag skäms inte riktigt för den musiken jag lyssnar på, även om jag vet att folk kommer tycka att jag är konstig för att jag lyssnar på vissa låtar. Men min musiksmak är lite konstig ibland, gillar konstiga låtar helt enkelt. Eftersom jag vet att vissa låtar är men-herregud-lyssnar-du-på-den så skyltar jag kanske inte med det. But I DON'T FUCKING CARE ändå!


En låt som får mig att dansa, dansa, dansa

Panetoz - Dansa Pausa
Eftersom den är rolig att dansa till. Vem fan vill inte dansa till denna? Hela grejen med att hoppa runt som en dåre och sedan stanna upp när de sjunger "pausa" är awesome! Haha.

En låt jag kan hela texten till
Shinedown - Simple Man
Saken är den att jag kan sjunga med i rätt många låtar när de är på, för jag kommer ihåg vad som kommer, efterhand. Valde till slut denna eftersom det var länge sedan jag sjöng den och den trots allt ändå satt fortfarande.


En låt jag lyssnar på när jag åker bil

The Cave Singers - Dancing On Our Graves
Jag åker ju inte bil så ofta. Har inget körkort och pendlar mest med buss helt enkelt. Men förr brukade jag bränna skivor med låtar som var perfekta att lyssna på i bilen, särskilt på sommaren. Det var mycket låtar som man vill stampa foten till, så som låten jag valt. Tur att man inte kör bilen då. Dålig kombo. haha.


En låt jag aldrig kommer tröttna på
Gotye - Learnalilgivinanlovin
Man vet aldrig om man kommer tröttna på en låt till slut egentligen. Där är flera låtar jag trott att jag aldrig skulle tröttna på, men så har jag ändå gjort det lite. Troligtvis som resultat på att jag lyssnat på låten/låtarna för mycket eftersom den varit så jävla bra och för att där inte funnits så många andra skitbra låtar att variera mellan. Men låten jag valt tror jag inte jag kommer tröttna på, den är bara så härlig och känns lite som en typisk 80-tals sommarfeelgood-låt, på nåt vis. Får vara försiktig med att lyssna på den bara, för säkerhets skull.

En låt jag gråtit till
Ane Brun - Du gråter so store tåra (English Version)
Denna låten spelades efter monologen jag skrev till min mamma i en föreställning jag var med i, som hade temat Lycka/Olycka. I den skrev/berättade jag om hur jobbigt jag haft det och hur min mamma ständigt funnits vid min sida när ingen annan fanns.

En låt jag önskar att jag skrivit själv

Gary Go - Wonderful
Om jag skulle skriva låtar så vill jag att de ska vara djupa, stärkande, starka, smarta och ge bra budskap. Denna låten känns som en bra kandidat för detta. (Update: Önskar jag hade skrivit Kirk Franklin - Imagine Me
eller Katy Perry - Roar)


En låt med en artist jag sett live
Gavin DeGraw - I Don't Want to Be
Det har blivit några fler artister som jag sett live de senaste åren. Därför slår jag till med den första artisten jag såg live, som jag verkligen gillade när jag såg honom. Lyssnar fortfarande lite på honom. Men inte fullt lika mycket. Detta var favoritlåten när det sig begav. Och jag såg honom på Köpenhamns Tivoli och var nog en sisådär 15 år gammal.

En låt från min tonårstid
Three Days Grace - Just Like You
Denna låten kommer från min tidiga tonår, men bandet följde med mig till den äldre tonåren också. Denna typen av musik var grejen i min tonår. Rock. Hård musik. Djupa, ledsna och arga texter. Men även 70-80-tals rock. Och lugnare rock också.


Lucka 9: Berätta om din stil när du var 15 år

2013-12-09 | 12:22:00
 
 
 

När jag var femton var det eye-liner som gällde. Runt ögonen och i form av tårar, streck, fåglar, hjärtan och gud vet vad jag kunde hitta på. Jag använde i stort sett inget annat smink heller. Förutom kajal. Men kajal och eye-liner är lite samma grej. Fast och flytande.

Det var slitna jeans och det var svart. Jag hade slips och pins. Mycket var inspirerat från 80-talet, då jag lyssnade mycket på 80-tals rock och hårdrock. Och så lyssnade jag på Green Day, därav slipsen. Dessutom älskade jag filmer från 80-talet. Det var mycket skejtarstil från 80-talet som gällde också. De slitna jeansen, rutiga skjortor, vantar utan fingrar. Och så converse såklart. Svarta.

Vid ett tillfälle klippte jag även det övre håret kortare så jag kunde ha tuppkamm, samtidigt som jag hade långt hår. Det är inte precis det snyggaste jag gjort. För det såg lite konstigt ut när jag inte gjorde tuppkamm. Eftersom den var rätt svår att få till var det rätt sällan jag hade det också.

En av favorittröjorna var tröjan som köptes i USA med orden "Do I look like a fucking people person?" tryckt i stora bokstäver, vilken jag har på mig på den första bilden. Det var inte så att jag inte var en social person och inte var snäll och så. Men jag gillade attityden i tröjan. Det var trots allt attityd som gällde då. Mörk, rockig tjej med en gnutta attityd. Så var det bara.
 

Lucka 8: Berätta om ett klädesplagg som du minns från din barndom.

2013-12-08 | 20:45:33
Jag gick på lågstadiet tror jag, eller i gränsen mellan låg- och mellanstadiet. Det var vinter och jag fick en ny kappa. Glädjen var stor, för att få något nytt som inte varit mina systrars förut var sällsynt. Den var i fuskpäls. Svart med vita prickar. Hade två pälsbollar att knyta med i kragen. Den var så fin. Jag kände mig så fin i den. Den var så pass fin att jag bara använde den när vi skulle bort. När det var kallt. Vilket var sällan. Sedan växte man ur den. Tyvärr.

Självklart ångrar jag att jag inte bar den mer. Det känns som att den inte riktigt fick fylla sitt syfte. Nu ligger den nerpackad i en bananlåda hos mamma. Till mina framtida barn. Men om jag får pojkar ligger den där som ett kärt minne av något fint som bara var mitt.
 
 
 
Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.

There's always a first

2013-12-08 | 20:32:00
Men oj! Kom in på bloggen och fattade först inte att där hade varit runt 30 besökare hos mig idag. Som tittat in här i min lilla vrå. Fattade först ingenting. Började sedan fundera och tänkte på att Emily skulle anonsera ut den första julklappsvinnaren i hennes julkalender. Trodde lite att jag kanske hade vunnit. Men vågade inte tro för mycket. Är lite pessimistisk av mig på det viset. Eller kanske mer att jag förbereder mig på ett sätt så att jag ska slippa bli sjukt besviken.

Jag var i alla fall inte den som vann, det var någon annan tjej. Men hon var värd det. Mycket mer värd än mig. Hennes inlägg gällande ett klädesplagg som gör henne stark var riktigt fint och bra. Däremot blev jag nämnd bland några utav Emilys andra favoriter de senaste luck-dagarna. Oooh.. Det var ju kul! Första gången jag nämns på en större blogg, någon blogg alls för den delen. Känns lite kul att man synts på något vis, och gjort något intryck. Det känns alltid bra.

Ville bara uttrycka mig lite om saken. :) Nu ska jag skriva ihop dagens lucka!

Lucka 7: Berätta om en person som betytt mycket för dig

2013-12-07 | 14:30:00

Fick bli en arkiverad bild från nyår 2011, eftersom jag sitter vid pojkvännens dator.
 
Min mamma. Vem annars? Hon gav mig livet. Hon har alltid funnits där för mig. I det bra och i det dåliga. Ni skulle bara veta hur mycket hon har gjort för mig. Det är inte så enkelt att hon bara är en mamma som finns där när pojkvännen gör slut, när man behöver skjuts till en fest, lånar en pengar när man är fattig och allt det där vanliga som mammor nu gör och finns till för.

Saken är den att jag vill inte gå in på vad som gör det annorlunda när det gäller vad min mamma gjort för mig. Eftersom jag inte vill skylta om vissa saker. Men jag kan säga så här. Hon har varit och slagit näven i bordet hos väldigt många högt uppsatta människor.

Samtidigt som hon har fått bära mig och alla problem som jag inte har rått för, så har hon inte haft det så jäkla lätt själv i sitt liv. Bilolycka i ungdomen som inneburit operationer och men för livet. Två män som misshandlat henne, varav min pappa som även var alkholist. Ständiga svårigheter med att pengarna inte riktigt räcker till. 

Ibland förstår jag inte hur hon orkar med allt, var styrkan kommer ifrån. Men hon är stark den kvinnan. Jag önskar att livet kunde vara enklare och snällare mot henne. Min fina lilla mamma.

När jag gick teater för något år sedan så skrev jag en monolog till min mamma, som var med i vår sista föreställning. Temat var lycka/olycka, och jag visste direkt att den skulle tillägnas henne. Nu kan jag tyvärr inte dela med mig av den, eftersom monologen ligger på min dator där hemma, och där är jag inte just nu.
 
Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.

Great, just great

2013-12-06 | 15:17:00

Satt och skrev på ett inlägg via appen när jag åkte buss till min pojkvän igår. Idag så skrev jag klart det. Just nu precis. Men av någon anledning får appen för sig att blogg.se inte svarar eller går att få kontakt med just nu. Får damp. Och mitt inlägg försvinner.

 

För av någon anledning så sparas inläggen inte i utkast i appen, möjligheten finns inte ens. Vad är det för trams egentligen? Enda sättet man kan fortsätta skriva på ett inlägg senare är att gå ur appen genom att trycka på home-knappen.

 

Tack vare detta sitter jag här och har förlorat ett inlägg. Ett inlägg som var viktigt för mig på något vis. Jag blottade tankar och känslor, och det känns som att en bit försvann med inlägget. Lite smålöjligt kanske. Men jag stör mig. För jag var nöjd med inlägget, och jag kan inte sätta mig ner och skriva det igen. Eftersom jag satt och skrev det i stundens hetta så att säga, så fick jag fram det väldigt bra. Det går bara inte att återskapa nu. När jag sitter tryggt hemma hos pojkvännen.

 

Nåväl. Nu har jag yttrat mina känslor kring detta. Jag ska störa mig lite till, och "sörja" mitt inlägg. Sedan går jag vidare. Går inte att hänga upp sig på sådant här hur länge som helst. När det inte går att göra något åt det.


Lucka 6: berätta om en person som inspirerar dig

2013-12-06 | 14:27:07
Det är lite sorgligt när jag tänker efter, för jag känner inte att jag har någon som inspirerar mig. I något. På något plan. I någon kategori alls. Jag vet inte. Där är kanske personer hit och dit som lite smått, på ytan, inspirerar till olika saker. Saken är den att jag inte har någon som inspirerar mig stort och helt och hållet. Känns lite deprimerande och tomt.

Eftersom årets julkalender har temat mode är väl tanken lite att det ska vara en modeperson som inspirerar mig jag ska berätta om. Men när det kommer till mode är det ingen specifik person alls som inspirerar mig. Jag snappar snarare upp inspiration från lite olika håll. Random bilder man ser på nätet och okända människor man passerar på gatan. Däremot har jag mycket idéer själv när det kommer till mode.

Saken är den att jag går inte in för att hitta någon inspirerande person, eftersom det ändå bara är svårt att snappa upp inspirationen när jag har svårt för att hitta kläder som passar. Det känns bara deprimerande att sitta och sukta efter kläder och stilar när det känns rätt så hopplöst att få ihop dem för tillfället.
 
Kvinnor som är lite större och kurvigare inspirerar i alla fall. Att de kan se så fina ut, så säkra och starka, trots att de är större och inte sjukt smala som det hetsas om överallt. Som till exempel Adele. Hon är ju sjukt fin! Visst är hon? Bra sångerska är hon också.
 
 
Problemet är nog att jag är lite lost nu och vilse i att inte vara helt nöjd med min situation och mår fysiskt och psykiskt dåligt. Har känt på senare tid att jag har förlorat mig själv en hel del och vet varken ut eller in om vad jag tycker och inte tycker för tillfället. Så det bästa jag kunde bidra med till dagens lucka var detta helt enkelt.
 
Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.

Lucka 5: Berätta om ett klädesplagg som får dig att känna dig stark

2013-12-05 | 13:40:00
Jag kan inte på rak arm säga att ett specifikt klädesplagg får mig att känna mig stark. Jag har svårt för att koppla ihop styrka med kläder, just eftersom jag inte är nöjd med mig själv och lätt känner mig både äcklig och ful på grund av att det är så svårt med det här med kläder.

Däremot känns det lättare att säga något, eller några, plagg som jag kan känna mig lite finare i. Men stark. Det har jag liksom aldrig riktigt tänkt på att jag känner mig i ett plagg. Styrkan sitter inte i kläderna när det gäller mig. Den sitter inom mig helt enkelt. För det krävs att man är stark utan specifika kläder för att klara av att vara jag. Det låter kanske lite löjligt och, martyraktigt, jag vet inte. Så känner jag i alla fall. Jag har varit stark genom hela mitt liv och är det. Det måste jag vara.

Visst kan det väl vara bra att ha kläder som ger en effekt av att man kanske känner sig ännu starkare. Det närmsta jag kan komma till att känna mig stark, om jag måste säga något, så är det väl när jag har kläder som sitter bekvämt, som jag känner mig fin i och som helt enkelt verkligen känns rätt och som jag. Det där går dock lite i perioder och efter humör.

Ett exempel på när jag kände mig extra fin var förra året, på nyårsafton. Jag och min pojkvän hade bestämt oss för att fira den bara jag och han. Jag hade rätt nyligen köpt en mörk klänning mönstrad med små stjärnor, en skör liten sak, som jag knappt vågar använda ibland. Köpte även ett svart sidenband att knyta ovanför midjan, för att ge klänningen en mer smickrande form. Jag hade glitterspray i håret, stjärnarmband och stjärnörhängen. Hela jag glittrade som en stjärnnatt. Då kände jag mig riktigt fin.
 
Av någon anledning så mår i alla fall jag bättre på något sätt när jag känner mig fin. För då slipper jag åtminstone känslorna av att jag är tjock, äcklig och ful. Istället ersätts de känslorna av att jag är fin och kurvig. Kanske är det ett sätt att känna sig stark på. Så då, vid det tillfället, var det väl ett klädesplagg som jag kände mig "stark" i.


Nyår -12.
 
Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.

Ekofamiljen

2013-12-04 | 18:14:00
Med tanke på dagens lucka, gällande hur man får sina kläder att hålla längre, så kom jag att tänka på en sak i saband med att jag läst några andras luck-inlägg. Min familj har varit riktigt duktig på att inte överkonsumera kläder och ta vara på dem. Även om det var något man avskydde och man bävade inför tiotalet bananlådor som togs ner varje gång man behövde större storlek, så var det ett rätt bra sätt vi handskades med kläder.

Det var inga tankar om att slänga kläderna eller göra av med dem när de blev för små. På så vis har jag använt flera kläder från både 70-talet och 80-talet när jag var liten. Eftersom mina två äldre systrar är födda under de perioderna. Självklart har jag haft kläder från 90-talet också, men jag kan garantera att merparten av min "garderob" bestod av "ärvda" kläder. Det var inte ens endast kläder från mina systrar, utan även från kusiner som man hade fått ta över.

Flera av dessa kläder har vi fortfarande kvar och sparat inför den kommande generationen, alltså till när min ena syster och jag skaffar barn. Då ska de också få genomlida pinan att gå igenom alla bananlådor och prova alla kläder i jakten på de plaggen som till slut ska passa. Det är till och med så att en del av kläderna känns väldigt könsneutrala, så om man av någon händelse får en pojke så finns där en del kläder för honom att välja mellan också!

Men det är långt ifrån alla kläder vi behållt. I samband med att min mamma blev tvungen att flytta detta året precis innan sommaren började var vi tvungna att rensa bort väldigt mycket grejer från vinden, eftersom allt verkligen inte skulle få plats att förvara varken i den nya lägenheten eller hos min morbror. Jag vet inte hur många svarta sopsäckar vi fick ihop, men det var säkert minst 20 stycken. Alla dessa hade vi planer på att skänka till de hemlösa. Fast de ville inte ta emot kläderna, på grund av platsbrist... Så istället hamnade allt på Erikshjälpen. Aldrig i livet att jag skulle acceptera att vi slängde kläderna. Även om där var en del som faktiskt hamnade i soporna, på grund av bland annat rostfläckar.

Det samma gäller möbler. Jag hatar att åka till tippen med fullt fungerande möbler. Men det är alltid så svårt det här med att sälja dem, för man måste kunna förvara dem någonstans till man lyckas. När det kommer till second hand och loppis-butiker så är det ofattbart många som inte vill ta emot saker. Det förstår jag inte. Någon gång kan de ta emot rena skiten, men inte saker som är väldigt bra och fina.

Lucka 4: Berätta om hur du får dina kläder att hålla längre

2013-12-04 | 17:33:00
Allvarligt talat så har jag väl inga wow-råd eller tips om hur man bör handskas med sina kläder för att de ska hålla längre. Det är mest sådant jag tycker känns rätt så uppenbart, för mig i alla fall. Men det bör man väl veta vid det här laget att alla tänker inte som jag, allt är inte lika uppenbart för alla andra som vissa saker kan vara för mig. Så är det helt enkelt. Alla handskas inte med saker med samma försiktighet som vissa. Alla tar inte vara på det de har som vissa. Alla har inte ett slit-och-släng-tänk som vissa. Så är det bara.

Med slit-och-släng menar jag att man använder klädesplagget och lagar det tills det inte går längre. Vill man inte ha ett plagg längre, för att man kanske har bytt stil och av någon anledning inte kan eller har tid att sy om klädesplagget så det passar ens nya stil rekommenderar jag att skänka bort eller sälja plagget.

I vilket fall som helst så är mina tips följande, vare sig ni redan tänker på det själva eller ej:

För det första; tvätta kläderna i rätt grader, torktumla helst inte (bättre med torkskåp) om det inte är strumpor och trosor.

För det andra; om det går hål, laga det istället för att slänga plagget direkt. Ni ska veta att jag har sjukt många plagg som jag borde slänga, för att de är lagade så många gånger. Är det ett stort hål kan man faktiskt laga det också och på samma gång kanske ge en ny touch på plagget.

För det tredje; köp kläder som håller bra helt enkelt, och inte något billigt skit från, vad ska man säga, Lindex? Jag vet inte. Jag har inte riktigt koll på kvaliteten i de olika butikerna. Men har du erfarenhet att kläderna håller sämre från vissa butiker kanske du ska hitta kläder från någon annan butik istället.

För det fjärde; tänk på vart du ska när du klär dig. Ska du t.ex. åka hölass är det rätt smart att inte ta på sig de finaste nylonstrumpbyxorna. Klä dig efter plats, och väder.

För det femte; det bästa men tråkigaste tipset som gör att dina kläder aldrig går sönder, det är att aldrig använda dem! ;) Vad det nu ska vara bra för. Den tråkiga sanningen är att kläder går sönder. Till slut. Om du inte gjort värsta fyndet och köpt klädernas version av stålmannen. Akta dig för kryptonit bara! ;)

Det var mina tips, som jag tror är rätt självklara och kommer utan att vi riktigt tänker! Jag tänker som sagt inte så mycket på det. Det jag tänker mest på är vart jag ska och hur de bör tvättas (när ett plagg är nytt, sedan vet man ju).

Det är alltid sorgligt när man måste göra sig av med favoritplagget, men man kan helt enkelt inte låta bli att leva och använda det för att den dagen till slut kommer.




Jag utklädd som porslinsdocka,
där kjolen är sydd av ett gammalt påslakan och en spetsgardin.

Jag sydde även små rosetter som syddes fast på toppen och en större till diademet.


Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.

En anledning till att fortsätta skriva

2013-12-03 | 23:51:08
Jag har sedan jag började läsa kursen Skrivande i augusti på komvux detta året blivit mer intresserad av skrivandet och tycker det är rätt kul. Det är något jag finner lite glädje i helt enkelt. Nu är snart denna terminen slut, och därför går även kursen mot sitt slut. Jag skrev för några timmar sedan klart och skickade in den sista uppgiften. Så det är väl i stort sätt slut egentligen. Väntar bara på betygssamtalet och betyget nu.

I vilket fall som helst har jag fått upp ögonen för de där listorna som cirkulerar runt på nätet, där man berättar om olika saker och skriver om diverse ämnen. Det är i samma anda som julkalendern Emily Dahl har skapat. Tycker det känns rätt kul. Jag får chans att hålla igång skrivandet och samtidigt lär jag känna mig själv bättre.

Jag hittade de äldre julkalendrarna som Emily Dahl har knåpat ihop också, så de tänkte jag använda mig av, men jag vet inte om jag ska göra det samtidigt som jag är med i årets julkalender. Men jag är hemskt sugen på att skriva, och det kan kanske vara lite kul med variation ifrån ämnet mode.

Har funderat lite, fast knappt, idén poppade upp nu under tiden jag skriver detta, på att göra skrivövningar i bloggen. Skrivövningarna i sig har jag tänkt på sedan innan att jag tänkt göra, men idén om att kanske publicera dem här kom jag på precis nu som sagt. Jag får fundera lite mer på det hela. För gäller det skrivövningar som har med noveller att göra så vet jag inte om jag vill publicera dem här, med risk för att någon snor dem och kanske använder sig utav dem. För jag har faktiskt lite tankar om att man kanske skulle skriva ihop en liten novellsamling och försöka få den publicerad som bok. Då vill jag ju inte att någon snor mina noveller med eventuell potential.

Nåväl, vi får se hur det blir med det hela gällande skrivövningarna och så. Det är ju alltid trevligt med lite respons och sådant. Men de där olika berättarlistorna ska jag nog helt klart göra! Har passande nog redan en kategori som de platsar rätt bra i, som där redan finns några sådana typer av inlägg skrivna. Kruxet där var att jag tappade motivationen, för att skriva, för att blogga och sedan blev jag av med listan.

Men ja, tänkte bara offentliggöra det. Om inte för någon annan, men för mig själv. Haha. Därför detta hamnar i dagboks-kategorin.

Lucka 3: Berätta om vad du önskar dig i julklapp

2013-12-03 | 17:28:00
Detta året var lite svårt att komma på vad man skulle skriva på önskelistan. Inte tvunget för att där inte fanns så mycket jag önskar mig, mer för att jag tycker att de sakerna jag vill ha är lite i det dyraste laget för att önska det av min familj. En av de sakerna är en hushållsassistent. Eller är det en köksassistent. Rör så lätt ihop alla de olika kökshjälpredorna. I varje fall är det en sådan man gör deg i. En stor sak. Och dyr.

 
 
Bilderna ovan är några av sakerna som till slut hamnade på önskelistan, ihop med bl.a. ett sällskapsspel, en säsong av Förhäxad och en kaktermometer. Rätt tråkig önskelista tyvärr. Tycker jag det känns som i varje fall.
Jag hoppas på att bli överraskad med något annat kul utöver det som finns på min lista, så det återstår att se om det sker. Från pojkvännen blir det något som inte finns på önskelistan i alla fall.

Men med risk för att låta klyschig, så önskar jag mest av allt att det blir en fin och bra jul. Att dagen blir lyckad, att jag och min familj är glada, att äta gott, att jag lyckats med julklapparna jag köpt till dem, att må bra och att det gärna har snöat lite.
 
Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.

Lucka 2: Berätta om vad du har på dig idag

2013-12-02 | 17:12:00
Har ingen färsk dagsbild på hur dagens klädsel ser ut. Eftersom jag inte heller gillar att ta bilder på mig själv via spegeln kan jag tyvärr inte bidra med något foto på hur jag sett och ser ut idag. Istället kommer här några gamla bilder på de plagg jag har på mig idag.

 
 Den lila toppen med sjömansknappar tillsammans med de lilamönstrade lite baggypants-byxorna.
 
Till det blev det olyckligtvis omaka strumpor (skulle hinna med en buss på morgonen och tänkte att det syns ändå inte) och ett halsband med en snöflinga. När det gäller ytterkläder var det i stora drag det vanliga. Svart cape med sjömansknappar, kopparröd baskermössa, halsduk i kopparröda nyanser, lila vantar och så blev det röda converse i all hast.

Så såg jag ut idag.
 
Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.

Lucka 1: Berätta om din stil

2013-12-01 | 19:57:00
Jag är lite osäker på vad jag har för stil. Har på något vis tappat bort mig detta året känner jag. Det är heller inte lätt att skapa en stil som jag känner är mig, vad ska man kalla det, trovärdig. Det på grund av att de kläder jag vill bära antingen inte finns i min storlek eller så sitter de inte bra på min kroppsform. Nackdelen med att vara större.

Självklart kan jag skapa mig någon stil, men jag tycker inte det känns helhjärtat och all-in, just på grund av att jag är större och inte kan frossa i alla mina idéer. De stilar jag däremot får till är faktiskt rätt blandade. Så det är lite svårt att kategorisera det i någon viss typ av stil.

Oftast blir det kläder av den bekvämare sorten. Mycket leggings. Klänningar och toppar som går in under brösten. Baskermössor. Palestinasjalar. Bohemiskt. Smycken av indisk stil. Converse. Lite 20-tals jazz. Sjömansknappar. Ibland färgglatt. Ibland svart. Lila. Kopparrött. Grönt. Senapsgult. Och så älskar jag mönstrade strumpor!

Eftersom jag inte är hemma få det bli några handplockade mobilbilder. Är lite svårt att visa exempel på sin stil när man sällan tar foton på hur jag är klädd. Kroppsbilder överhuvudtaget är det lite av.

 
 

Jag är med i Emily Dahls (emilydahl.se) berättar-julkalender. I år är temat; mode.