När jag skulle bli Konditor

2017-01-08 | 12:32:00

Så. I augusti började jag studera till Bagare och Konditor i Malmö. Men eftersom jag inte skulle få tillgång till min lägenhet förrän den förste september, pga renovering av toalett/badrum, blev det lite jobbigt de där första veckorna.




Jag hade absolut
ingen mental ork att pendla varje dag i minst två timmar, ha tre byten, enkel resa. Det skulle innebära att jag var tvungen att gå upp vid fyra på morgonen. Och jag visste att det helt enkelt inte skulle fungera. Jag är sjukt morgontrött, för jag har alltid haft svårt att komma till ro när jag ska sova. Spelar oftast ingen roll hur trött jag är när jag går och lägger mig.



Det hela lades upp på det viset att jag skulle se till att komma dit 1-2 gånger varje vecka fram till jag fick flytta till min lägenhet och jobba på i kurslitteraturen på egen hand hemma. Problemet där var att det tog sin lilla tid innan de böckerna jag behövde till att börja med dök upp.




För att röra
till det ännu mer så blev jag förkyld och missade därmed två av de tillfällena jag skulle åkt in, och jag fick heller ingen information om vad jag missade så jag kunde jobba ikapp så gott jag kunde där hemma, trots att jag efter uppladdad motivation tog kontakt och frågade efter detta. Nä, istället så hette det "du får del av den informationen när du kommer hit". Jaha. Så, bara för att jag blev sjuk ska jag inte få veta vad jag missar och halka efter mer..
 

När dagen jag äntligen kunde flytta in i min lägenhet kom, och jag kunde börja närvara på skolan som det var tänkt var jag så mentalt och fysiskt nedbruten efter flytten, och efter all ångest, stress, osäkerhet och allt som jag känt under sommaren, att det var svårt att motivera mig själv, kämpa och stå på mig vid de tillfällen då det behövdes. Jag ville i stort sett bara komma dit, göra mitt och få åka hem. Men det kunde jag ju glömma!


Jag började ju min första riktiga, ordentliga, dag med att komma lite försent också såklart.. Så det började ju bra.. Sen blev jag i stort sett bara inkastad i köket utan någon information om hur maskinerna fungerade, de sa åt mig att fråga mina klasskamrater bara. Och jag som bara ville existera i köket och göra det jag skulle ville typ åka hem direkt igen.


Jag har ju berättat i ett tidigare inlägg att jag i slutändan valde att hoppa av utbildningen när jag kikade in för att berätta varför det varit tyst på bloggen en längre tid. Och anledningen till varför jag beslutade mig för att hoppa av var för att hela tiden sedan uppropet, varje gång jag varit där, eller inför att åka dit, så har jag mått dåligt. Det kändes inte bra och jag blev ofta behandlad som om jag var dum och blev utskälld den gången jag försökte stå på mig själv.

 
Det var inte bara lärarna som verkade se ner på mig, se på mig som någon som bara är tillbesvär och inte sköter sig, (inte är det väl mitt fel att det började dåligt pga en jävla renovering och pga att jag var psykiskt nedbruten), vissa av mina klasskamrater behandlade mig som någon jävla newbie och om där var något så blev jag tillsagd på ett elakt, tillrättavisande sätt. Det sista jag behövde var att bli mer nedtryckt när jag redan mådde dåligt.


Ett exempel på när jag blev behandlad på fel sätt var när jag stod vid ugnarna och kollade tempen på mina bröd. Jag hade stoppat ner tempen i min ficka för att få den ur vägen under tiden jag skulle ta ut mina bröd som behövde komma ut direkt. Av någon anledning stod det också en hop med människor runt mig när jag gjorde detta, de bara stod där alltså, i vägen, utan någon vettig anledning, och täckte stället jag behövde sätta brödet på och vägrade svara mig när jag frågade var jag skulle ställa brickan de första gångerna jag frågade, tills de till slut flyttade på sig så jag såg hyllstapelgrejen.

Direkt följt av detta så var det någon som letade efter termometern, och jag blir såklart utskälld för att jag hade den i fickan. Varpå jag direkt sa att jag hade då inte tänkt behålla den där, att jag hade lagt den där under tiden jag tog ut brödet! Vad är det för sätt att direkt gå till det scenariot att jag varit så dum och behållt termometern när där bara finns två i köket. Personen fick vänta i några sekunder, högst en minut på att få termometen, världen går under!


Det var inte
ett enkelt beslut att komma fram till, att hoppa av utbildningen, särskilt eftersom jag sällan har gett upp när det varit jobbigt, det ligger inte i min natur att ge upp så fort det blir motigt. Men det var vad jag behövde denna gången för att inte bryta samman. Självklart känns det sjukt tråkigt att det blev som det blev, jag ville ju utbilda mig till konditor, och ha en utbildning som kan ge jobb i bakfickan. Nu blev det inte så. Bara. Om jag bestämmer mig för att ge mig på den utbildningen igen, det får vi se i framtiden. Men det blir absolut inte hos Astar i Malmö. Inte så länge de lärarna jobbar där.

Bilderna i det här inlägget har jag tagit i samband med utbildningen på något vis, även om de flesta verkar vara totalt malplacerade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback